Roman och Nektarius sätter sig på en uteservering för att avnjuta en kopp kaffe. De två männen är till synes bekväma i varandras sällskap. De skålar med kopparna och dyker rätt in i det. Roman berättar om ett scenario han bevittnat tidigare under dagen, någonting som fick honom att tänka på sin egen familjesituation. Nektarius är lyhörd och fåordig. Plötsligt – mitt i samtalet – sker döden. 

 

Jag har, som så många andra, bävat inför döden. Ångesten inför det oundvikliga – plötsliga, om man har otur. I min poesi har döden varit ständigt återkommande. Det är uppenbarligen ett uttryck som omfamnar det melankoliska. Snarare än att vistas i sorgens efterspel eller leva med dödsångest, ville jag hellre utforska stunden då döden faktiskt anländer. Och att den kan vara komisk. Jag visste två saker innan jag började skriva: Att jag ville att min dödsscen skulle vara bokstavlig och att den skulle vara öppen. Roman och Nektarius tar en kaffe är en hyllning till döden och ”I shot Marvin in the face”.

​

Läs manus i pdf-format >>