När jag skriver scener bygger de ofta på situationer som jag har varit med om, läst, sett någonstans eller fått återberättat för mig. Jag skulle säga att jag har en slags minnesbank med idéer, dialoger och situationer som jag ofta hämtar stoft ifrån. Ibland kan jag bära på händelser och dialograder i flera år innan de kommer till användning i någon specifik scen.

 

Jag inspireras oftast av intressanta ögonblick som uppstår i min ensamhet och situationer som jag upplever tillsammans med vänner och min familj. Det kan handla om att få ta del av ett äldre pars relation på nära håll, ett barns blick på världen, personers vardagliga humör och reaktioner i mataffären, på trottoaren eller i rusningstrafik. En scen kan också uppstå när jag upplever eufori och kärlek i mina nära relationer.  Ibland fastnar en mening i mig under ett samtal. Den kan vara rolig, sann, tragisk, sorglig eller intressant och så bygger jag vidare på den. Jag tycker att det finns så mycket att hämta i det pågående lilla livet som kan utvecklas till fantastiska scener med unika detaljer.

 

För mig är dialogen oftast den mest inspirerande utgångspunkten, sättet som karaktärerna uttrycker sig på tycker jag är väldigt lustfyllt och roligt att arbeta med. Det kan handla om ord som är komiska i sitt allvar. Jag tycker om när dialoger är lite skruvade och formuleringarna inte är helt genomtänkta av karaktären själv. Det är roligt att skapa en karaktär utifrån vad den säger och experimentera med karaktärernas ordval. Scener med riktigt bra dialog kan enligt mig bära en hel scen vilket gör att de går att skräddarsy in i nästan vilka miljöer och situationer som helst.

 

När jag väl har skrivit en scen med en bra grund och träffande dialog. Börjar jag titta närmare på scenens vändningar, om det finns utrymme för oförutsägbara moment som överraskar och väcker känslor. Jag undersöker alltid olika lösningar och vad som händer om jag ändrar förutsättningarna. Det är viktigt för processen att tillåta mig själv att verkligen vara lekfull i detta skede för att sedan avgöra vilka moment som gör scenen mest effektfull i sin kontext.