Manusförfattare
300 YH poäng
300 YH poäng
Alma Manusutbildning 2023/2024
Kodjo Akolor
Min väg in i svensk media började som komiker 2005 och resan har fortsatt sedan dess. 2009 började jag jobba med radio på Morgonpasset i P3 och tretton år senare var det dags för mig att ta ett steg närmare mina drömmar genom Alma. Under tiden som jag var på radion hann jag ta mig an olika uppdrag inom tv. Jag har gjort allt från att programleda till att skådespela i mindre roller. Jag har alltid varit intresserad av film och tv och är en filmnörd som älskar precis alla typer av film. De teman som intresserar mig mest är allt från blockbusters till koreanska thrillers som jag har uppskattat enormt genom åren. Med det sagt - är du sugen på att jobba med någon som har positiv energi och lätt för att hoppa mellan olika genrer (förutom skräck) så är det mig du söker! Jag är ambitiös, målmedveten och underbar, enligt min mamma. Om du nu mot all förmodan, kära läsare, tänker att jag verkar oseriös, så vill jag lämna dig med ett sista citat från Charlie Chaplin: "Life is a tragedy when seen in close-up, but comedy in long-shot"
​
​
​
En gång försökte en kille imponera på mig genom att säga att han inte hade någon tv hemma. Jag slutade prata med honom direkt. Jag älskar tv. Mina favoritminnen från barndomen är kopplade till att titta på tv. Min bästa vän och jag framför familjen Macahan. Min pappa som köpte revbensspjäll och potatissallad, skar itu en tomat och placerade på min tallrik för att imitera tallriksmodellen, medan vi tittade på Rederiet eller Robinson. Jag slutade aldrig titta på tv, eller på film för den delen, men intresset för manus kom först senare. De senaste tio åren har jag arbetat som frilansjournalist, med Aftonbladet och Sydsvenskan som främsta uppdragsgivare. Som journalist har jag intresserat mig för frågor om makt, och hur politiska skiften påverkar människor, både ekonomiskt och emotionellt. Det har resulterat i två böcker: ”Sexjournalen”, – om unga tjejers sexualitet och lust och ”Alla ska äta”, en bok om mat, makt och moral som släpps i januari nästa år. Om jag i mitt arbete som journalist skildrat verkligheten som den är, och kommenterat den, har jag alltid haft en parallell längtan mot att förvrida den och omstöpa den. I manusarbetet suddas gränserna ut mellan vad som är och vad som hade kunnat vara. Jag upplever därför fiktionen som en enormt frigörande plats, som inte bara speglar världen, utan också föreställer sig nya sätt att förstå och uppleva den. På Alma har jag skrivit på två projekt: komedin ”Gråterskorna”, en långfilm där medelklassen börjat outsourca sitt känsloarbete till arbetarklassen, och ”Hotline to heaven”, en tv-serie som handlar om en ung tjej som fejkar sin egen död för att slippa arbeta. Jag tycker om att skriva komiskt om allvarliga teman och dras till berättelser som utgår från samtida fenomen – hur vi arbetar, hur vi har relationer med varandra och hur status och makt tar sig uttryck i vår vardag. Jag tror på att tänka i grupp, och på att kollektivisera berättandet. Det är också därför jag vill arbeta med att skriva manus, eftersom det är en textform som levandegörs först i samspelet med andra.
​
Michael Bekele
​
Mitt namn är Michael Bekele, född 1988 i Herrenberg, Tyskland. Jag är barn till min mor Zewditu Hailemariam, bror till min syster Asenet Bekele och barnbarn till min mormor Ferkan Ayele. Utan de personerna och deras (o)avsiktliga, (o)frivilliga och (o)sannolika påverkan på mig hade skrivandet aldrig funnits i mitt liv. När jag var runt tre år flyttade vi till en liten by med runt 500 invånare i sydvästra Tyskland. Mormor flyttade in med oss för att hjälpa till. Jag var besatt av min mormor, kvinnan som nästan alltid låg i sängen med en bok och jag, barnet som skrek “Etete, ambibi!” (“Mamma, läs högt för mig!”). När jag var runt sex år gammal började jag förstå språkets makt och kraften i att skapa berättelser.
För mina kompisar berättade jag historier om pirater som hade gömt sina skatter i skogen, som vi sen letade efter i dagar. Jag berättade historier för min syster för att skapa en annan värld som vi kunde fly till när det blev stökigt hemma. Min egen fantasi blev min största och viktigaste vän. Men efter ett tag blev jag misstänksam på min vän och när jag var runt femton år gammal började jag ställa krav. Fantasin kunde inte bara hjälpa mig med att fly ifrån mina problem, det var dags att den skulle hjälpa mig att faktiskt lösa dem. Hjälpa mig att tjäna pengar till familjen, hjälpa mig att bli en person som har tillgång till makt och trygghet. Den pragmatiska synen på livet tog mig till Handelshögskolan i Stockholm där jag fick min MSc inom nationalekonomi, en praktikplats på FN i New York och ett jobb som forskningsassistent på Handels i Göteborg med tanken att doktorera efter forskningsprojektets slut. Men det blev aldrig så. Fantasin om trygghet och makt visade sig att vara, för mig, väldigt ointressant och otillfredsställande. Under pandemin där de sista få spåren av den fantasin slutgiltigt dog, bemötte jag min gamla vän igen så som jag kände till den när jag var ett barn. Jag slutade ställa krav och accepterade oss båda två precis som vi var.
​​
​​
Foto: Isak Berglund Mattson Mårn
Teodora Berglund
​​
Jag älskar historier som inspirerar till ett högre och mer medvetet liv. Min resa inom bildberättande började i Paris, där jag studerade media och filmteori. Efter min kandidatexamen arbetade jag som festival-koordinator för European Independent Film Festival och fortsatte sedan som producent av reklamfilmer för reklambyrån Fred & Farid.
För att fördjupa mina kunskaper inom filmskapande vidareutbildade jag mig vid London Film Academy. Efter det regisserade jag reklamfilmer för kunder som Nike, Harrods och Graff Diamonds. Under denna period skrev och regisserade jag två kortfilmer som visats på festivaler som Cannes Short Film Corner och Palm Springs Film Festival, och som distribuerats via Canal+ Cine France, Amazon Prime och iTunes. De senaste två åren har jag drivit podcasten "Modern Madonnas", som utforskar den förändrade kvinnliga rollen i dagens samhälle. Projektet, som omfattar både bildkonst och en podcast producerad i samarbete med Acast, har blivit en central del av mitt arbete och inspirerat mina aktuella manusprojekt. Under denna tid har jag också utvecklat två långfilmer och en TV-serie, alla med fokus på kvinnliga utmaningar och hennes inre liv.
Bo-Göran Bodin
​
Jag har jobbat mer än 20 år som undersökande journalist på radio och tv. Jag har gjort program om allt från internationella korruptionshärvor, terrorism och vapenhandel - till vårdnadstvister, omhändertagna barn och surrogatföräldrar. Sedan 2018 har jag bara jobbat med dokumentärer i serieformat. Jag har skrivit och regisserat kritiker- och tittarsuccér som Skamlös, Att rädda ett barn och Fallet Christer Pettersson. Jag är en av Sveriges mest prisbelönta journalister. Har vunnit exempelvis Stora journalistpriset, Prix Europa och Kristallen. Nu drömmer jag om att skriva nästa Chernobyl, Borgen eller Homeland.
​
​
Mille Bostedt ​
​
​06.00 när klubben håller på att stänga sitter V gränsle över mig i en läderfåtölj som gnisslar, fejk läder och fejk bobs. Det är en stor vändpunkt i mitt liv! Första scenen i en förvandlande förälskelse. Jag transformeras av kärleksrelationer, det är dom som driver mitt liv framåt i oväntade riktningar och som får mig att utvecklas och göra misstag. Det är denna omvandling som inspirerar mitt skrivande - jag drivs av en nyfikenhet på vad som sker under ytan i människors relationer och hur möten kan förändra oss. Mitt fokus är på karaktärsdrivna historier som utforskar maktdynamik, medberoende och identitetens komplexitet. Som författare rör jag mig gärna mellan genrer som drama, komedi, sci-fi och magisk realism, där både yttre och inre metamorfoser får spegla verklighetens många lager. Just nu arbetar jag med långfilmen 'Hybrid' där en säregen forskare hackar evolutionen för att utvecklas till sitt sanna jag och tv-serien 'Homoholken', i vilken en monogam och en polyamorös försöker få sin relation att fungera i ett queer separatistiskt kollektiv. Parallellt skriver jag en pjäs för Dramaten och en musikal tillsammans med artisten Tami T. Jag tycker om att arbeta kollektivt, att skriva och skapa tillsammans med andra. Jag är utbildad skådespelare på Stockholms konstnärliga högskola och har sedan 2017 turnerat internationellt med mitt performance concept 'Progressive Genitalia' till bla Chicago, Tokyo och London.
I allt mitt skapande försöker jag utforska de marginaliserade individernas verklighet, och hur de står i kontrast till samhällets helgjutna normer.
​​
​
​
Ylva Hultén
Jag är född och uppvuxen i Göteborg, men flyttade till Stockholm så fort det rimligen gick för att börja på RMI Berghs skola på Riddargatan på mitten av 80 talet, först den ettåriga kursen för copywriting, sen scriptwriting, och vidare till reklambranschen - stora kampanjer, regi för reklam och rockvideos, och en vända i New York innan jag av en slump fick vara med i kärnan kring första Expedition Robinson. Världens första Survivor. Mitt första tv projekt. En berättelse om människor, men lika mycket en skola i att lita på det oväntade och lära sig älska det. Sedan dess har jag arbetat med, producerat och utvecklat tv i alla former, och framförallt är det berättandet om människor och vad som händer dom, hur dom känner och beter sig, som är spännande. Att bli överraskad och få jobba med otroliga karaktärer – både framför och bakom kameran. Jag har arbetat med reality tv över hela världen, och är otroligt glad över möjligheten att nu få bättre verktyg för att arbeta med den dramatiserade berättelsen. Musik, reklam, reality, dokumentär, drama, underhållning – älskar man berättelser så vill man ju alltid lära sig fler sätt att förmedla dom. Jag älskar drama där jag lär känna individer, där jag kanske lär mig något, och där jag blir överraskad och underhållen. Vid sidan av tv projekten har jag de senaste fem åren arbetat ideellt som ledare i ungdomsföreningen Protus, en plats där tonåringar diskuterar livets stora frågor utan facit och utan att hamna i en debatt eller bli bedömda – precis som alla platser borde fungerar för att man skall utvecklas som människa och kreatör.
​
​
Jesper Huor
Född i Berlin, DDR, 1975. Uppvuxen på Gärdet i Stockholm, studerade konst och litteratur, drömde om att bli konstnär, men blev journalist – vilket nog var tur för det gav mig möjligheten att utforska världar som låg långt från min egen vardag. 1999 publicerade jag mitt första reportage i DN. Sedan dess har det blivit fyra böcker och nio dokumentärer för radio och tv. Och resor, framförallt utanför västvärlden. Jag har intervjuat talibaner i Afghanistan och utforskat ruinstäder i Syrien. Mina böcker handlar alla på ett eller annat sätt om den förföriska kraften i politiska drömmar, om utopiska illusioner – som kalifatet, den amerikanska supermaktens överlägsenhet eller det klasslösa samhället. Mina radiodokumentärer utspelar sig främst i Sverige; flera av dem berättar om män i slutna elitmiljöer som utnyttjat sina positioner för att bedra eller skända andra, men som avslöjats och fallit – som boktjuven på Kungliga biblioteket och den så kallade kulturprofilen. Jag fascineras av det sociala spelet om status och makt, av hur gränser förflyttas och det otänkbara plötsligt blir möjligt. Efter att ha arbetat med dokumentärt berättande i över tjugo år, på senare tid också som lärare i journalistisk på Stockholms universitet, känner jag en stark lust att ge mig in i fiktionen – att skriva för tv och film.
​
​
Foto: Rickard L Eriksson
Ida Janols
​
+ 46 793325877
​
Efter ett år på Vancouver Film School där jag i amerikanska mått fick lära mig om manusets alla utmaningar åkte jag hem och landade innanför postproduktionens väggar. Som projektledare har jag fått uppleva manusets slutfas; klippningen. Men mitt jobb har fått mig att längta till skrivbordet för att vara delaktig i de tidigare processerna. Oavsett om det är mina historier eller någon annans. Genom Alma har jag fångat ett självförtroende jag inte tidigare haft och vill fortsätta vara en del av att berätta historier som berör och kanske till och med förändrar. Min främsta ambition är att vara en del av en kreativ gemenskap och att utmana mig själv! I mina egna historier har barnen alltid varit en röd tråd, om deras överlevnad, deras utmaningar och att konfrontera och försöka bryta cykeln av generationstrauma.
​
​
Sara Khaledi
+ 46 762622416
@sara.khaledi
Jag är uppvuxen i Stockholm men bor sedan sju år tillbaka i Malmö. Jag är regissör och manusförfattare utbildad vid Teaterhögskolan i Malmö, och nu även Alma. Min resa som manusförfattare började med att jag inte kunde hitta pjäser som jag ville regissera som teaterregissör. Så jag bestämde mig för att skriva dem. Det visade sig vara något jag tyckte om, och var bra på. Som manusförfattare tycker jag om att leka med tid och perspektiv för att kunna vända och vrida på sanningar om världen som presenteras. Jag tycker om att röra mig i olika genrer och teman men intresserar mig lite extra för det allmänmänskliga. Människan. Varför gör vi som vi gör? Vad skulle kunna få oss att göra annorlunda? Och väldigt ofta, oavsett genre eller tematik, så gillar jag att leka med tanken ”hur i helvetet hamnade vi här?” Jag är väldigt sugen på att skriva drama, thriller, magisk realism men även komedi. Jag skriver just nu på en långfilm som är en dramathriller med inslag av magisk realism. Samt en serie vid namn Sparkad som är en mörk komedi.
​
​
Andreas Kundler
Jag är skådespelare, dramatiker och regissör på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Bakom mig har jag ett fyrtiotal roller på scenen och ett trettiotal på film och TV. Jag har även givit ut tre ungdomsromaner på Rabén & Sjögren tillsammans med min medförfattare Lisa Linder. Innan scenskolan gick jag ett år på Journalisthögskolan i Stockholm vilket nog också märks i de föreställningar jag skrivit och satt upp. Ofta har de varit dokumentära och handlat om politiska och moraliska målkonflikter. Jag dras åt värme och försoning som sker mot alla odds snarare än kallt våld och obegriplig grymhet. Gillar Mare of Easttown, Falsk identitet, Boy from Heaven, dvs emotionella och varma berättelser som ramas in av en tydlig politisk kontext där inget är svart eller vitt. Men böckerna jag skrivit är i en helt annan genre, urban fantasy. Jag älskar berättande som eggar fantasin och låter en ana det okända och kanske även det andliga.
​
​
Michael Lindgren
Jag heter Michael Lindgren. Jag är en medelålders man som bor i Årsta söder om Stockholm med en 10-årig dotter och en hamster. Jag är uppvuxen på Lidingö, som första barn till två egenföretagare. Mamma var kläddesigner och pappa hennes producent, typ. Jag fick sen två och en halv syster, enligt blodsregler. Har bott i olika delar av Stockholm hela mitt vuxna liv, Sumpan, Bagarmossen, Gärdet. Och nu i Årsta sedan 10 år. Rest en hel del - Västafrika, Chile, Kuba, USA– ibland längre perioder men aldrig bott någon annanstans på riktigt. Till yrket är jag en regissör, skådespelare och producent som mest har jobbat med humor i olika former. På tv, på scen och i film. Jag är en av grundarna av humorgruppen Grotesco och har också regisserat humorserier som Kontoret och Boymachine på TV4. På senare år har jag skapat SVT-programmen Premiärdatum Oklart, Svenska Nyheter, Herr Talman och IFS - invandrare för svenskar. Har skrivit mycket, men mest i grupp eller team om två. Jag har sökt Alma för att jag vill bredda och fördjupa mitt skapande, och hitta min egen röst i skrivandet. Och jag har på känn att den rösten inte är särskilt rolig, jag är nämligen djupt allvarligt och knastertorrt intresserad av samhälle, historia och politik. Hur världen fungerar, makt och psykologi. Inte minst Sveriges och Europas politiska verklighet, i en globaliserad mångkulturell tid. Där världen kanske redan är inne i ett nytt kallt krig. Sen kommer det nog ofta in lite drastisk humor i mixen. Och! Kanske bra att känna till att jag pratar mycket och gillar att diskutera och debattera. Och ibland kan upprepa mig och gå i baklås. Då kan man påminna mig om att jag skrivit det här. Safeword: Baklås.
Adam Lunneborg
​
+ 46 762828800
​
(f. 1990, Sundsvall) Manusförfattare, producent och medgrundare av Carbs Film i Malmö. Jag är utbildad på masterprogrammet för producenter vid Stockholms Konstnärliga Högskola (SKH) i Stockholm, där jag för närvarande är baserad. Som barn till två journalister har jag lärt mig undersöka och vara nyfiken på allt som är nytt. Det är därför jag gör film; för att förstå människor och världen vi lever i.
Jag upplever att de berättelserna som gör det bäst kommer ur samarbeten mellan människor med olika livserfarenheter. Därför har jag under mina tidigare studier undersökt kollaborativa kreativa processer och de verktyg som vi använder för att skapa tillsammans.
​
Molly Nutley
Jag har alltid haft en vild fantasi och en stark dragning till att berätta historier. När jag fick erbjudandet om min första roll som trettonåring kändes det som att en dröm gått i uppfyllelse. Jag hade visserligen bara tre repliker, men efter den dagen visste jag att det var skådespelare jag ville bli. Jag har alltid gillat att skriva.
Det började med dagbok men övergick till mer berättelser om situationer och upplevelser i vardagslivet. Jag hade aldrig föreställt mig att använda mitt skrivande i arbetet. Men när jag 2016 blev ambassadör för hjälporganisationen PLAN International, fick jag en möjlighet att kasta mig ut och pröva något nytt. Jag föreslog att jag kunde skriva och regissera en reklamfilm till deras kampanj för flickors rättigheter.
Det var en väldigt spännande period som gav mig mersmak för både skrivandet och regin. Efter att kampanjfilmen För Flickan släpptes började jag jobba för FLX, på deras reklamavdelning. 2020 regisserade jag mitt första drama ”Håll andan” för TV4/Cmore.
En ungdomsserie om ett gäng tonåringar som åker på sommarkollo. 2022 fick jag möjligheten att regissera mitt andra drama, Korridoren – en ungdomsserie som utspelar sig kring Uppsalas studentliv där man får följa Jenny, en nyantagen psykologistudent som själv brottas med psykisk ohälsa. Under de senaste åren har jag jobbat parallellt som skådespelerska och regissör och det hoppas jag kunna fortsätta med. Jag gillar greppet att skildra relaterbara ämnen men att utnyttja möjligheten man har med film att placera det i en upphöjd värld för att kunna göra tittaren mer mottaglig, oavsett vilken genre det berör. Varför jag gillar att skriva till film och rörlig bild är att så många konstnärliga uttryck möts. Idéskapande, manus, regi, bildspråk, skådespeleri och musik sammanfogas till ett och strävar mot samma mål - Att ge tittaren en så stark upplevelse som möjligt.
​
​​
​
Emma Pål Brunzell
+ 46 706021063
​
Jag är en skrivande regissör. I mitt filmskapande vill jag gestalta vår omedelbara samtid därför tar mina berättelser ofta avstamp i vår populärkultur, pågående trender eller sociala medier. Detta är en inramning jag gillar att använda för att porträttera vår tids mellanmänskliga relationer, universella känslor och underliga fasader vi skyddar oss själva med. Jag har studerat filmskapande; filmlinjen på Sundbybergs Fhsk (2013-2014), Baskurs i film på SKH (2014-2015), Att skriva för TV-säsong på SKH (2023) och Alma manusutbildning (2023-2024). Jag har också gjort två framgångsrika kortfilmer - Punani Steam (2021) och På din Story (2019). Just nu utvecklar jag min långfilmsdebut Paradise som produceras av B-Reel Films.
​
​
​
Maria Sveland
Jag har en bakgrund som journalist och författare, mest känd för romanen Bitterfittan (2007) som placerade mig i facket som Manshatarfeminist och kärnfamiljsmobbare och bland annat ledde till att ett gäng nättroll på Flashback gjorde en lista över de hundra farligaste kvinnorna i Sverige med mig på första plats - än idag den finaste utmärkelsen jag någonsin fått. Att Sveriges farligaste kvinna är en obotlig romantiker som gråter på bröllop, älskar rom com, feel good och solsemester är det få som vet, allra minst nättrollen. Inte heller avslöjar mina böcker, reportage eller dokumentärer detta då de framförallt varit mörka berättelser där det sexuella våldet, makt, begär och klass går som en röd tråd genom hela produktionen, teman jag uppenbarligen inte blir fri ifrån. Men när det kommer till film och teve knarkar jag allt. Jag har alltid älskat film, läst filmvetenskap, gått Stockholms filmskola och nu längtar jag efter att hoppa in i så många olika genrer, sammanhang och manusrum som möjligt. Tror starkt på gruppens förmåga att extrahera fram det bästa ur var och en för att på så sätt skapa komplexa berättelser som värmer, berör och upprör. Serier och filmer som gör mig sömnlös och som jag förbannar att jag inte själv skrivit är bland annat: Better things, Pörni, I may destroy you, Promising young woman, När Harry mötte Sally, Euphoria, Get Out, Us, The Crown, Jojo Rabbit, Beforeigners och Transparent.
​​
​
Philippe Tempelman
Min pappa kom till Sverige från Algeriet via Frankrike i slutet av 70-talet. Några år senare köpte han en av Uppsalas första VHS-spelare. Kanske inte för att han älskade film – utan för att han älskade att äga ”det senaste”. För att finansiera det senaste så arbetade min mamma som sekreterare på barnpsykologen på Akademiska sjukhuset. Där vågade hon inte berätta för sina kollegor om den två våningar höga, kromade videoapparaten som tronade hemma i vardagsrummet. Psykologerna var säkra på att hemvideo var en given väg till “fördärv och korrupt ungdom”.
När jag blev gammal nog att till fullo uppskatta filmens tjusning så blev det en portal från tonårens ändlösa dötid. Jag närmade mig den fördomsfritt och urskillningslöst. Snart hade jag sett allt i den lokala videobutiken – från Saló till Bloodsport.
Att göra film förespeglade mig dock aldrig att vara ett legitimt yrkesval och jag föreställde mig en framtid som formgivare. Under mitt första år på Beckmans Designhögskola så hade vi en filmkurs. Med en gnutta tur och nybörjarens välsignade ignorans så lyckades jag, tillsammans med två vänner, vinna ett prestigefullt pris i Cannes. Det blev en aha-upplevelse – film sammanfattade alla mina intressen. Sedan avslutad examen har jag arbetat internationellt som regissör för reklamfilm, musikvideo och kortfilm.
Med åren har jag insett att för att få filma de historier som är relevanta för mig så behöver jag forma dem själv. Mitt skrivande berör ofta teman som utanförskap, klass, barndom och ett uppluckrat välfärdssamhälle. Ambitionen är att en dag författa och regissera något förföriskt nog att fördärva nästa generation av ungdomar.
​
​​
​
Astrid Menasanch
Tobieson
​
+ 46 735881804
@astridmenasanchtobieson
​
Astrid Menasanch Tobieson (f.1989) är en spansk och svensk dramatiker, regissör och utbildad skådespelare. Hon gör teater och musikal med en stark politisk spets, humor och poesi. År 2022 blev hennes Club Janzon utvalde till Scenkonstbiennalen som en av Sveriges bästa föreställningar. När Baba faller i poolen är kl.23:47 blev utvald och publicerad av det Spanska Konstinstitutet för att förnya det sceniska språket.
Stycket Nattpassage turnerade i två år till internationella festivaler (Amsterdam, Madrid, New York) samt nationellt. Hennes senaste produktionen Gustav Vasa - the musical (premiär på Teatergrillen i Stockholm) slog i sommaren 2024 publikrekord på Kulturhuset Parkteatern. Föreställningen sänds vintern 2024 på SVT. Astrid skriver dessutom löpande i de större tidningarna om demokrati och yttrandefrihetsutvecklingen i Europa, med Spanien som fokus.
​
​​
Foto:Saga Berlin
​
​