Manusförfattare
300 YH poäng
300 YH poäng
Studerande Alma 2022 / 2023
ELAF ALI
Elaf Ali är mitt namn och jag har kämpat med min identitet hela livet.
Att växa upp i ett mellanförskap och inte riktigt veta var jag hör hemma eller vem jag är. I detta sökande har jag åtminstone alltid vetat vad jag vill. Jag började skriva dikter, som sedan blev låttexter. Det utvecklades till noveller. Vann en novelltävling och insåg att jag kanske är bra på min hobby. Spolar vi fram tiden 20 år har jag utbildat mig till journalist och arbetat på Expressen, SVT, Sveriges Radio och Svenska Dagbladet.
Jag har jobbat både framför och bakom kameran. Programledare, reporter, krönikör, researcher och redigerare är några av de titlar jag haft. I mars 2021 släppte jag min debutbok ”Vem har sagt något om kärlek? Att bryta sig fri från hedersförtryck”. Den handlar om min uppväxt och frigörelse från hedersnormer. Boken har kategoriserats som fackbok, självbiografi och ungdomsbok. Jag tycker att det säger mycket om mig som person. Jag är inte enkel att placera, och vill göra allt på en gång. Jag ville inte heller begränsa mig när det kom till målgrupp, utan ville ha alla som läsare. Och det har verkligen varit allt från unga vuxna till pensionärer som läst boken och hört av sig. ”Vem har sagt något om kärlek?” röstades fram till ”Årets Bok” på Adlibrispriset 2021 och nominerades till författarförbundets debutantpris Slangbellan 2021.
Jag föddes i Bagdad 1987, uppväxt i en by i nordöstra Skåne och bor sedan 2006 i Stockholm. Bodde en kortare tid i Spanien, och har rest jorden runt två gånger. Jag känner mig hemma överallt och ibland ingenstans. Men skrivandet har alltid funnits där och nu är jag redo för nästa anhalt. Och att skapa det jag tycker saknas.
Foto Hugo Thambert
TINA KINDBLOM
Jag har arbetat i film- och Tv-branschen i mer än tjugo år, till största delen som redaktör, producent och utvecklare.
Mitt fokus är att skapa pitcher och storyvisualiseringar för dramaserier, filmer, dokumentärer och andra Tv-produktioner.
Det första jag minns att jag älskade att göra som liten var att läsa.
Jag lärde mig läsa redan som treåring. Jag älskade även att rita och dessa två kärlekar har följt mig genom livet.
Ord och bild. Min bakgrund är brokig och jag har levt många olika liv och haft olika karriärer. Försörjt mig som eldslukare i Madrid och spelat avantgardistisk dansteater i Kreuzberg, Berlin när muren föll. Jag har skrivit två böcker, en om kognitiv barnuppfostran och en om gruvdrift och järnmalmshantering i Västmanlands län.
Jag har också arbetat som copywriter, skrivit radioreklam, julkalender för radio och arbetat som lektör på ett bokförlag. Jag har designat skivomslag, bokomslag och gjort grafisk design på ett flertal böcker.
Det där med åldern...
Man kanske kan tycka att 55 år är för gammalt för att fortbilda sig men jag anser att det är precis tvärtom! Nu är exakt den rätta tiden för mig. Åldern har aldrig definierat mig och jag har aldrig någonsin känt mig
som min ålder. Jag var lillgammal som barn, brådmogen som tonåring
och rätt barnslig och ostyrig som medelålders. Jag umgås lika gärna
med yngre som med äldre, har vänner i alla åldrar. Det berikar snarare
än begränsar mig. Det känns som att jag har med mig alla mina tidigare åldrar inom mig och rör mig fritt mellan de. En rikedom, enligt mig att tillgå.
Jag föddes 1985 på ett BB i Stockholm. Min (tyvärr döda) bosniska pappa och min (högst levande) serbiska mamma älskade livet och kanske väcktes intresset för människor och berättandet just genom dem. På något vis målade de upp väldigt tydliga bilder om ditten och datten och att vara ensambarn var nog grädde på moset för fantasins eviga flöde. Jag har på ett eller annat sätt arbetat med film hela mitt vuxna liv. En stor succé och kanske språngbrädan in i något annat blev kortfilmen JUCK som visats på festivaler runtom i världen (de senaste fyra åren) och som bla vunnit pris på Berlinale. Under våren 2022 har jag filmat en dokumentär i den fantastiska delstaten New Mexico, USA. Arbetstiteln är “Silver City, efter staden den utspelar sig i. Om allt går som det ska kommer den ha premiär 2023 och då debuterar jag som regissör! Alma är en drömutbildning och jag ser otroligt mycket fram emot att få utvecklas både som människa och manusförfattare under tiden jag går där.
+46736836567
Instagram: deasaracevic
TARA MAHMOUDI ZADEH
Född och uppvuxen i Göteborg. Har en konstnärlig kandidatexamen i Litterär Gestaltning från HDK-Valand.
Under utbildningstiden förstod jag att mina ord inte varit menade att stanna på pappret utan kräver att förkroppsligas och manifesteras.
Mitt senaste manus hade premiär på Göteborgs Filmfestival 2022.
Väljer jag själv skriver jag gärna i relation till vår närhistoria där jag förskjuter blicken, lyfter fram andra sidor av skeendet för att utforska minnet och den allmänna historieskrivningen. Jag skriver gärna drama med inslag av komedi.
Foto William De Young
JONATHAN NIKOLAJ HEINIUS
Jag kom till filmen via författardrömmar, sound design, teori om elektronisk dansmusik och Dogme95. Hamnade på STDHs dokumentärfilmslinje och gjorde hybridfilm. Har de senaste åren utvecklat en dokumentär metod, med ett fiktivt format. En slags adaptionsmetod i samtal med verkligheten. Just nu försöker jag göra spelfilm. Har börjat intressera mig för genrefilm, som jag i auteuranda försöker hitta en egen take på. Fick förmånen att utveckla min första långfilm via Moving Swedens debutantstöd "Wildcard". Det är en stoner-komedi som heter "Köttstålars". Den har lyckats sticka hål på min sentimentalitet med lite humor. : ) Är förutom långfilmsformatet intresserad av vad som håller på att hända med Netflix seriernas subkategori "weird". Såg precis "Brand new cherry flavour" och "On becoming a god in central florida" och kände wow. Spelade även klart "Last of us 2" med en viss förundran över hur långt spelberättandet tagit sig. Nyfiken på att skriva i writers room, narrative design för spel, som avsnittsförfattare och för andra regissörer. Hoppas även på en långfilmsdebut innan jag blir 40.
Foto Sofie Sjöö
KLARA SÖDERSTRAND
Jag lämnade mitt hem, den magiska ön Gotland, för att påbörja mitt yrkesliv inom rörlig bild 2009. Min resa startade faktiskt framför kameran och öppnade mina ögon för regi & manus samtidigt som jag studerade skådespel på The Acting Corps i Los Angeles 2012. Jag klev bakom kameran för första gången 2015 efter att ha påbörjat filmproduktion på Noroff Fagskola i Oslo. Jag lämnade skolan som ”Året student” 2017 och med en nomination för min kortfilm ”Du kan beholde Zhang Li” på kortfilmfestivalen i Grimstad. Efter examen frilansande jag på olika film, TV och reklam produktioner, i diverse roller för att häva min kompetens som filmskapare. I början på 2020 bestämde jag att det var dags för mig att igen fokusera på att skriva & producera egna projekt och under 2021 skrev jag kortfilmsmanuset ”Jag skall måla hela världen lilla mamma” som kommer filmas under 2022. De senaste åren har handlat om den praktiska biten om vad det innebär att skapa film/TV och hitta min plats i den världen- nu vill jag dyka djupt ner i skrivandet och en plats på Alma Lövs manusutbildning kommer att komplettera med den kunskap jag saknar och förstärka det jag redan har inom mig. Jag hoppas även att denna tid hos Alma löv kommer bistå med att driva min karriär vidare till nästa nivå och mot längre projekt. Att skriva har alltid varit en stor del av mig, paradoxerna i livet, komplexiteten i människor och hur samma sak kan betyda så otroligt mycket och olika för alla är bland det vackraste med livet och att få fånga det i manus är poesi för mig. Jag ser otroligt mycket fram emot att fördjupa mig i denna konstform och få inspireras av alla jag kommer möta under min tid på Alma Löv.
Foto Oskar Pedersen
CHRISTOPHER LEFFLER FRIMAN
Göteborgare i Stockholmsexil. Född 1984. Har sysslat med journalistiskt berättande i femton år som reporter och chefredaktör på magasinet Filter. För några år sedan blev jag kontaktad av ett produktionsbolag som bad mig och en kollega att omvandla ett gammalt reportage till en tv-serie. Manuset filmades aldrig, men arbetet väckte någonting inom mig. Att skriva drama innebar ett kreativt rus jag aldrig tidigare upplevt. Det var också ofattbart svårt, och byggde på andra regler och tankesätt än journalistiken. Jag blev besatt av att lära mig mer och på min lediga tid har jag det senaste året tjatat mig in som researcher och redaktör för ett antal tv-projekt. På Alma hoppas jag få de verktyg, den tid och det stöd som krävs för att lära mig skriva manus – och någon gång bli riktigt bra på det.
0737045720
BAHAR PARS
Jag är utexaminerad från Teaterhögskolan i stockholm 2007. Under min mångårig yrke som skådespelare, väcktes stort intresse att både regissera film och skriva manus. Jag är bred i min smak och anser att varje historia precis som varje roll kräver sin specifika, team, energi och berättande. För mig erbjuder Alma precis den plattformen att få utvecklas och utforska mitt skapande. Både individuellt och i grupp.
Foto Mattias Lindbäck
UTKAN Büyükada
Född 1977 i Turkiet. Flyttade till Sverige när jag var 12.
Jag har arbetat semi-professionellt som klippare i många år och har
klippt allt från musikvideor till dokumentärer. Jag har magisterexamen i filmvetenskap från Linnéuniversitetet. Intresset för manus har alltid funnits men intensifierades under min tid som klippare. När jag satt framför datorn och klippte ihop andras filmer ökade viljan att bygga egna berättelser från grunden. Det är många teman som intresserar mig men mest av allt är det klass, vetenskap, våld, byråkrati, utanförskap,
ensamhet och korruption som tankarna kretsar kring.
Tillvarons mörka och obehagliga sida lockar mest men alltid med
målet att underhålla. Därför strävar jag efter att sätta teman i genrer, framför allt sci-fi och deckare. Det är mystiken och fantasin som lockar.
Samtidigt erbjuder dessa två genrer stora möjligheter till djupare undersökning av samhällsfrågor och kontroversiella ämnen utan att predika.
Humor är alltid viktigt för mig. Hur mörka och allvarliga mina berättelser än blir vill jag ta fram livets komplexitet och ironi. De karaktärer jag dras till är de som inte är självklara hjältar. De är antihjältar, arbetare eller förlorare. Det är inte den ensamma hjälten som intresserar mig utan de som finns bakom ridån, de som gör det hårda arbetet, de som lyfter upp och skapar hjälten. Gruppen är intressantare än individen.
I mina berättelser gillar jag att ställa frågan ”tänk om” och undersöka frågan till dess logiska slutsats, vart den än leder.
SOfie munch Dencik
Født 1984. Bosat i København. Jeg er uddannet manusforfatter fra UCLA School of Theater, Film & Television i 2021. Desuden har jeg en mastergrad i jura fra Københavns Universitet i 2011. Jeg bruger personlige erfaringer og observationer som inspiration til mine historier, og filmarbejdet er for mig en lang undersøgelse ind i den menneskelige natur. Derfor er skabelsesprocessen i sig selv vigtig, og den giver mig hver gang både en lidt dybere forståelse af mig selv, og af hvorfor mennesker handler og eksisterer sammen, som de gør. Jeg finder det interessant, hvordan mennesker ubevidst bliver indfanget i mønstre. Hvordan køn, idealer og relationer former os. Og hvordan vi vælger os selv fra, for at andre skal vælge os til. Jeg holder af historier om selvransagelse - når en indsigt fremkaldes for en person, og gør dem i stand til at træde ud af et indlært mønster. Og de psykologiske spændinger det medfører, når mennesker stagnerer. Ensomhed, angst, tvivl og eksistentiel vaklen er følelser, som jeg ofte beskæftiger mig med i mine historier. Gennem mit tidligere juridiske arbejde har jeg fået en interesse for emner af mere socialpsykologisk karakter. Jeg synes, at det er stort, når komplekse samfundsmæssige problemstillinger kan kondenseres ned i filmmanuset og menneskeliggøres gennem filmmediet, så det bidrager til at udfordre og nuancere vores holdninger og værdier. Jeg forventer, at uddannelsen ved Alma vil udvikle mig som manusforfatter. Og så håber jeg, at det vil blive et rum fyldt med inspiration, fordybelse og sparring.
AGNES- LO ÅKERLIND
Jag växte upp i ett kollektiv i Norrland med meditationsmantran i stället för TV. När vi sen flyttade till ett enfamilj-hushåll i Småland var vi sist i Sverige att få TV4. Jag såg aldrig MTV raps. Linus på linjen är min populärkulturella bakgrund.
Trots eller tack vare detta har jag sedan jag gick på mellanstadiet varit fast besluten att på olika sätt berätta historier. Jag började min karriär på P3 och har efter det regisserat ett antal dokumentära tv-serier. Nu vill jag lära mig skriva manus för fiktion.
Foto Cengiz Bozkaya
CLARA MANNHEIMER
Hej!
Jag är född och uppvuxen i Göteborg. Alltid blek, lite på grund av det röda pigmentet men främst för att jag jämt satt inomhus med näsan i en bok. Har läst och skrivit hela mitt liv, gick Journalisthögskolan i Stockholm och därefter blev det en blandning av journalistik bla chefredaktör på Nöjesguiden och programledare för samhällsprogrammet Elbyl på SVT. Efter en magister i Humanitärt bistånd (Network on Humanitarian Assistance) i början av 2000-talet bodde och arbetade jag utomlands, i Guatemala och sedan drygt tre år i Sarajevo då jag fick mina två barn. Men jag saknade berättandet och återvände till SVT.
Även om jag arbetat framförallt som chef i olika funktioner har mitt fokus alltid legat där, i att utveckla berättelser om människors liv oavsett om det varit i klipprummet, i manus eller som dramaturg. Under de senaste tolv åren har jag så ofta det gått arbetat tillsamman med Agnes-Lo Åkerlind och vi har skapat en rad serier tillsammans bla Jills Veranda, Rebecca & Fiona och Flocken. Just nu arbetar vi på ett par dramaprojekt. Det som fascinerar mig i berättelser om människors liv, både i verkligheten och i fiktion, är vändpunkterna. Hur det som tidigare var en normalitet plötsligt förvandlas till en omöjlighet. Vad som leder dit. Strategierna för att undvika dessa smärtpunkter. Och känslorna som detta inre eller yttre kaos väcker. Relationer. Värderingar. Längtan. Och hur vi sitter fast i våra rädslor och nedärvda anknytningsmönster ända till den dag då allting vänder
Foto Caroline Tibell
THOMAS JACKSON
Jag har en bakgrund inom musik men har också pluggat konst och film. Efter att ha kommit in på SVTs kulturprogram Kobra jobbade jag där flera år och fortsatte sedan att producera olika tv-program, framförallt om konst och musik. De senaste tio åren har jag mest jobbat med att regissera dokumentärfilm, och har också haft möjlighet att få visa dem på festivaler som t ex Berlin filmfestival, Toronto Hot Docs och Tokyo filmfestival. Min senaste film Historjá - Stygn för Sápmi gick upp på svensk bio under våren 2022. Jag är väldigt intresserad av förhållandet mellan våra inre subjektiva världar och den konkreta yttervärlden, vilket jag också undersökt i flera av mina dokumentärfilmer. Därför känns det som ett naturligt och inspirerande steg att nu få utforska gränsen mellan fantasi och verklighet i ett friare fiktivt format.
Foto Andreas Godwin
LINDA HAMBÄCK
Linda Hambäck, född 1974, verksam i Stockholm. Utbildad på Dramatiska Institutets tv-producents utbildning och har därefter arbetat främst som regissör och producent. Grundade produktionsbolaget LEE Film 2011 och har senast regisserat och producerat de två animerade långfilmerna, Gordon & Paddy (2017) och Apstjärnan (2020). Ser fram emot att få skriva på heltid och utveckla berättelser genom att tålmodigt stöta och blöta text med andra, men framförallt att lära sig att hålla ut och skriva klart.
ERIK LUNDIN
Född i Hudiksvall 1979, och har sedan 2002 jobbat med film och teater på olika plan. Främst som skådespelare och regissör, och på senare år som rollsättare. Jag är omåttligt intresserad av psykologi, och där i finns motorn i mitt skrivande. Utforskar och undersöker ständigt hur vi människor beter oss och fungerar. Framför allt gräver jag i frågor som: Vad är kärnan i vår moral, och när är vi beredda att tumma på den? Varför förändras vår kompass när omgivningen förändras? Hur ärliga kan vi ens vara mot oss själva, och vad händer om vi är helt ärliga mot andra? Hur hårt bör våra instinkter tyglas, och vad händer med samhället när instinkterna får styra? Jag älskar mysterium och roas av karaktärer som upptäcker nya sidor hos sig själva. När jag får välja genre skriver jag spänning och/eller humor för där trivs jag som fisken. För övrigt anser jag att bra film är livsviktigt. Ett bra drama ger oss sammanhang, perspektiv, förståelse och utveckling. En riktigt stark filmupplevelse kan till och med forma vår identitet. Därmed är jag som författare lika mycket narr som terapeut. Kontakt: film@eriklundin.com
JEAN- LUC MWEPI
Född 1996. Jag har sen tidig ålder åkt skateboard och cyklat bmx. I tonåren började jag filma mina vänner och i samband med det fann jag min kärlek till film. Sedan dess har konsten att väcka känslor med bilder varit min största passion. När jag föddes var mina föräldrar var nyligen anlända i Sverige. Så min uppväxt är präglad av kulturkockar och mellanförskap. Känslor som jag idag brinner för att skildra. 2019 skrev, regisserade och klippte jag min första kortfilm, "Utan Er". 2020 nominerades "Utan Er" till startsladden på Göteborg Film Festival
Therese Richert
Född 1996, uppvuxen i Sverige, Spanien, Norge och Kenya, med en bas på Österlen. Utbildad regissör vid Den Norske Filmskolen, avgångsår 2022. Intresserar mig för historier som ligger i ytterkanterna, i den inte så vardagliga vardagen. I extremerna, och i allt som ger i alla fall en liten känsla av galenskap och poesi är lite samma sak.
Kommer från en stor familj som bor utspritt på klotet, och har vuxit upp med influenser från olika länder. Skriver och regisserar på flera språk, något jag vill utveckla vidare och jobba mer med.
Alfred hedBratT
Alfred Harald Hedbratt, född 1996. Mitt intresse för dramatik och berättelsen började med teater på gymnasiet och sedan en utbildning i skådespeleri på Wendelsbergs skolscen. Tre år efter avslutat utbildning hade inriktningen förändrats från teater till film. Men då låg själva skapandet i centrum och jag började på en kandidatutbildning i filmregi på Filmhögskolan/HDK-Valand Film på Göteborgs Universitet. Under utbildningen insåg jag vikten av grunden/manuset för fiktionsfilmer. Något jag vill få ytterligare djupdykning i, just skapandet av berättelsen och de fiktionella situationerna. Jag ser berättelsen och narrativet som något jag använder mig av för att djupdyka i olika filosofiska tankar och dilemman. Det är ett sätt att komma i en kommunikation med med sig själv. Det blir mer begripligt för mig vem man är som människa i dagens samhälle, vem
man har blivit, och vad som för oss framåt. Jag brukar se berättelsen som ett verktyg för att förmedla funderingar. Jag känner starkt att jag inte har mycket att berätta om men mycket att fråga om.