Manusförfattare
300 YH poäng
300 YH poäng
Studerande Alma Manusutbildning 2024 - 2025
Alexander Dahlström Horvath
Jag heter Alexander och har efter många år av misslyckade försök äntligen lyckats med att avsätta tid för att enbart fokusera på manusförfattande. Jag har under resans gång hunnit avverka de flesta funktionerna inom filmproduktion, men dom senaste åren har jag arbetat främst som regissör, klippare och rollsättare. Jag har även stökat runt i ett och annat excel-dokument. Jag är extremt lättantändlig när jag upplever att saker och ting bränns och för mig landar det oftast i frågor som berör ämnen som utanförskap, identitet och klass, men väldigt mycket ryms. Jag tror och hoppas att jag i mitt skrivande ska kunna dra nytta av det visuella språk som jag i egenskap av regissör lärt mig att kommunicera, hur kaotiskt det än må ha varit, och jag sneglar ofta åt bryggan mellan det dokumentära och det fiktiva dramat. dahlstrom.alexander@gmail.com
instagram: alexanderdahlstromhorvath
Alice Månsdotter Viklund
Artur Bagheri
Jag är manusförfattare och regissör inom teater, tv och film. Så länge jag kan minnas har jag ägnat mig åt skrivande i olika former – från prosa till poesi till dagboksinlägg på blogg.se, och lite på samma sätt har jag fortsatt i mitt yrkesliv. Jag har rört mig fritt över genres och mellan samarbeten, men har hela tiden haft mitt främsta fokus på dramaturgi – hur och på vilket sätt vi berättar historier. Min bakgrund består av att jag har en kandidat i Liberal Arts från Göteborgs Universitet, där jag läste filosofi, klassiska språk och gamla grekiska dramer som har haft stor inverkan på mitt skrivande. Jag har också studerat scenisk gestaltning på Borups Højskole i Köpenhamn och gått projektåret i dramatik på Biskops Arnö.
Men framför allt har jag jobbat, först som regiassistent i en rad föreställningar på Dramaten och Kulturhuset Stadsteatern. Och de senaste åren som frilansande manusförfattare och regissör, och har skrivit manus åt scenföreställningar (Berg och Gynning, Det Skaver, Peter Jöback), varit avsnittsförfattare (Leva Live, Stammis), jobbat som dramaturg (Stammis) och med översättning av manus (Trolösa). För närvarande arbetar jag med utveckling av drama på Yellow Birds utvecklingsavdelning, och är representerad hos Albatros Agency som manusförfattare och regissör. Min första pjäs, Barnens scener ur ett äktenskap, är en barntragedi fritt efter Ingmar Bergman som jag skrev 2018. Där den mest välkända skilsmässan i modern tid utspelar sig på nedervåningen och på övervåningen befinner sig barnen. Något år senare hade min debutfilm, Min sorg is my castle, premiär på TriArt Play. Dramaturgin följer en poplåts uppbyggnad, med vers-brygga-refräng, men också hjärtesorgens – hur den ser ut när den drabbar oss, när vi bär den och när den (om den) lämnar oss. Jag är intresserad av de nära mänskliga relationer och den dissonans som kan uppstå i en när man inte lyckas förmedla sina behov till sina närmaste. Men också av samtida fenomen och filosofiska frågeställningar. I mitt skrivande ägnar jag mig mycket åt kontraster, där det vardagliga möter det stora, det råa möter det roliga, det småputtrande möter det spännande. De senaste åren har jag varit särskilt intresserad av transformationen, och det existentiella uppvaknandet, som sker när man blir förälder. Jag har en 1,5 årig dotter och när hon föddes var det som att jag insåg premisserna för livet – och hur sinnessjuka de är. Att allt kan hända oss i varje sekund, men att vi ändå verkar bry oss mer om vår smutsiga disk. Jag ville därför utforska frågeställningen: hur får man ihop den motsägelsefulla verkligheten — och sig själv?
alicemansdotterviklund@gmail.com www.albatrosagency.com/alice-mansdotterviklund
Jag heter Artur Bagheri (f. 1998) och är uppvuxen i Hässelby i Stockholm. Arbetar som manusförfattare och lite annat som har med skrivande att göra. Min karriär inom skrivandet inleddes när jag var 19, där jag var researcher och redaktör inom hiphop- och populärmusik, främst för SVT. Flera år därefter började jag en karriär inom min passion för manussrkivande för TV/film. Och under tiden har medskapat och skrivit serien barn- och ungdomsserien Haffa (SVT). Bortom detta är jag även verksam poet och författare. Där jag uppträtt på Dramaten som en del av AktUng 2022 och Stockholms Internationella Poesifestival. Och året därpå kom jag första plats på Tensta Konsthalls Textpris. I någon klassisk diaspora-blandning, så skriver jag på svenska, persiska och engelska. Det finns något vackert klyschigt, som inte gör poängen mindre sann, med att ge liv till karaktärer och personer i ens liv i ett rörligt format. Serier som är lite skrivna för författarna själva, och resten får bara ha nöjet att få se dem. Tror materialet blir som bäst, då den inte tänker på vilken marknad eller festival den ska underhålla. Dock är detta mycket svårare i Sverige. I många fall blir ens bakgrund ofta reducerad till en manus-typecasting att bara få skriva om förorten på ett visst sätt eller om ens socio-ekonomiska/politiska bakgrund på ett visst sätt. Jag upplever att detta är en konsekvens av en alldeles för homogen branch. Berättelserna om oss berättas oftast av författarna som saknar hjärtat till dess teman. Guldkanten i detta blev även stoffet för mig att skriva. Varesig det är mörk humor, drama, romantik eller surrealism - berättelser bärs med. www.albatrosagency.com/artur-bagheri
Yousra Said
Björn Elgerd
Min erfarenhet av trolleri är nog min största skämskudde. Jag pensionerade mig från magin när jag var 15 år gammal, okej då, 19 år. Och fastän jag slutade för längesen tycker jag fortfarande det är pinsamt. Nej alla magiker är inte pinsamma. Många är skickliga. Men jag va inte bra, jag gick liksom runt i frack och blåste upp ballonger med näsan. Att jag sen blev skådespelare och dramatiker är väl ungefär samma sak. Fast när jag idag ser en stark scen i en film eller serie så tänker jag ibland på trolleriet. Min hjärna skriker: hur kunde manusförfattaren/magikern får mig att känna såhär? Jag vill också kunna fånga publiken sådär. Jag vill också kunna trolla. I tolv år har jobbat som skådespelare på teater, film och tv. Ungefär halvvägs började jag vidareutbilda mig till att också bli dramatiker och skriver just nu på min andra pjäs för Riksteatern. Hur skriver jag? Tänk dig en mix av Tiger King och Den Stora Älgvandringen, lite så, eller nej. Såhär: om en fattigare Camilla Läckberg hade skrivit en blandning av Parasite och Pingu. Så skriver jag. Jag skriver ofta om sexualpolitiska teman. Och eftersom jag är uppvuxen i norra Dalarna låter jag berättelserna gärna utspela sig i glesbygd. Min erfarenhet av att ha engagerat mig inom RFSU och RFSL, har gjort att jag ständigt funderar på hur kan jag kan göra viktiga frågor mer greppbara och samtidigt mer komplexa. Alma är den konstnärliga nördskola som jag länge letat efter. Ett plats där man nog inte blir retad för att vilja diskutera plot twists eller moraliska dilemman. En plats där man kan dela sina erfarenheter av att bli dumpad. För att sen se vilka förnedrande upplevelser vi kan pussla samman och utsätta våra karaktärer för. Jag skriver mest dramakomedi men gillar och vill lära mig dom flesta genrer. Just nu försöker jag lära mig allt om thriller och whydunit. När jag går på bio ser jag helst ett drama som får mig att böla. www.bjornelgerd.com
Det kanske började med Virginia Woolf. Vi läste henne på engelskan i gymnasiet och jag minns att jag tänkte, - det här är filmklippning. Virginia Woolf är en filmklippare. Det är hårda scen- och perspektivövergångar helt utan förvarning. Hon hoppar över etableringsbilderna och går rakt in i närbilderna. Ibland från ingenstans byter hon kameraspråk helt och går in i POV. Sjukt. Det öppnade en dörr. Jag började tänka på filmspråk. I och för sig ganska oväntat: språk var aldrig min starka sida. Flyttade mellan fem olika länder under uppväxten och kanske någonstans mellan Nederländerna och Tyskland gav jag upp på att lära mig nya språk. Pratar idag halvbra svenska, ungerska och arabiska… men redan från början ville jag vara helt flytande i film. Jag är nyexaminerad regissör från SKH. Teman som är återkommande i mina filmer är begär, sexuell förvirring, våld kontra ömhet (överlappande?),
och intimitet. Filmen ska kännas farlig. said.m.yousra@gmail.com
Foto: Didrik Thurfjell
Murre Gonday
Mitt namn är Murre Gonday och skrivandet har varit en central del av mitt liv sedan jag var 16 år gammal. Vad som började som spontana sms och dagboksanteckningar utvecklades snabbt till en djup passion för att uttrycka mig genom ord.
Vid 22 års ålder, när jag började resa intensivt, fick mitt skrivande en ny dimension. Resor som backpacking, hiking och segling inspirerade mig att utforska världen och att skildra mina upplevelser och reflektioner i text. Detta har format min stil och struktur, och jag har lärt mig att väva in vardagsreflektioner, perspektiv på omvärldshändelser och personliga berättelser på ett engagerande sätt. Skrivandet har alltid varit mitt "safe haven", en fristad där jag känner mig fri att vara kreativ och uttrycka mina tankar.
Genom orden har jag skapat berättelser som inte bara underhåller utan också väcker tankar och känslor. Jag är särskilt fascinerad av att skildra non-fiction genom olika perspektiv och att utforska nya sätt att berätta historier. Att omvandla sympati till humor eller skräck till romantik är utmaningar jag älskar att ta mig an, alltid med målet att visa fler sidor av varje berättelse. Inom filmens värld finner jag en speciell tillfredsställelse i att omsätta text till rörlig bild. Detaljrikedom och visualisering är nyckeln till att göra ett manus robust och levande och jag tror starkt på filmens kraft att nå ut till en bred publik med djupa och mångfacetterade berättelser. En film som gjorde ett starkt intryck på mig var Christopher Nolans "The Prestige" (2006). Filmen fascinerade mig med sin skildring av illusioner, rivalitet och oväntade vändningar. Den lämnade mig med en stark aha-känsla och en beundran för berättelsens skickliga uppbyggnad. Att kunna kommunicera kraftfulla berättelser och idéer genom film är för mig den mest givande känslan. Det är en dröm jag brinner för att förverkliga och som fortsätter att driva mig i mitt skapande.
Murre Gonday Mondayrise.com
Jag heter Maja. Sen jag fixade mackor på Rederiet i gamla SVT Drama huset på A1 har jag saxat mig fram till nästa steg inom produktion. Från ass, till casting, koordinator, produktionsledare, filmat och sytt och nu som producent. Det blev ju super, men inte min slutgiltiga plan. Jag vill berätta historier till en publik. Som jag gjorde när jag var fyra år och dansade runt i min egen Svansjö med balettskor gjorda av plastpåsar och frystejp. Jag tog upp dansen och skådespeleriet en vända i vuxen ålder men livets karusell tog mig tillbaka till budgetrapporterna. Livets lilla drama, den genren intresserar mig, jag hade en fallenhet som komedienn inom teatern vilket nästan störde mig i det forumet, men sjukt kul och svårt att skriva smart vass humor så jag kommer utforska det genom skrivandet. Jag vill skapa produktioner jag även regisserar. Jag kommer att producera fler projekt och har inte tänkt att byta bana helt. Bara styra skutan i rätt riktning. Jag vill jobba konceptuellt och strategiskt och pussla ihop karaktärer, miljöer, tidsanda och musik så man bara vill tillbaka dit. Om och om och om igen. Precis som ”True Romance”, i dubbel bemärkelse.
Maja Östberg
Från tidig ålder har min passion för att berätta historier varit en konstant drivkraft i mitt liv. En tant som gick på gatan intill mitt barndomshem kunde plötsligt förvandlas till en hotfull karaktär. I den lilla bruna väskan kunde hon kanske ha ett vapen, på väg för att ta livet av sin man. Allt jag såg blev till fantasier och berättelser. Idag har jag förmånen att få arbeta med just det som alltid varit min stora kärlek – det kreativa berättandet. Mitt namn är Saga Lindqvist Springcorn och jag är journalist, författare och producent. Under mina verksamma år har jag bland annat arbetat med att skriva ungdomsserier för SVT. Utöver detta har jag även producerat och drivit flera podcasts, där jag haft möjlighet att dyka djupt in i ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. Inom skrivandet dras jag särskilt till temat brott och straff. Det ger mig möjlighet att utforska moraliska dilemman och utmana förutfattade meningar. Att visa en kriminell handling som, under specifika omständigheter, kan kännas rätt för tittarna är en kraftfull berättarteknik. Dessutom öppnar detta upp för ytterligare ämnen som intresserar mig, inklusive rättvisa, psykologi och mänsklig natur. Ätstörningar är ett annat centralt tema för mig, inte bara på grund av min egen erfarenhet utan för att jag ser ett stort behov av ökad medvetenhet och stöd kring ämnet. I oktober debuterar jag med boken "Fri från ätstörning", som ges ut av Natur och Kultur. Det är en bok som riktar sig till barn och unga - och min innerliga önskan är att någon genom bokens sidor ska finna hopp, få mer förståelse och våga ta några steg mot ett bättre liv. Utöver det har jag även skrivit en del tv-serier hemma på kammaren. Några av mina idéer har nu satts i rörelse, och förhoppningsvis kommer de en dag att nå de svenska tv-sofforna. När jag inte skriver älskar jag att ta itu med praktiska projekt. Jag river gärna upp gamla golv för att lägga nytt, målar om väggar, tvättar altaner och klipper gräsmattor. Jag är mer av en bonnatös än en stadstjej.
Saga Lindqvist Springcorn
Pontus heter jag, född och uppvuxen på en bondgård i norra Uppland. Från början ämnad att bli fjärde generationens lantbrukare på gården, men det var inte riktigt min grej (förlåt, pappa). I vilket fall hade jag för dålig syn för att få köra traktor så det uppbrottet löste sig naturligt. Istället spenderade jag mycket tid på pojkrummet med kass internetuppkoppling och engagerade mig i piratkopiering. Ledsen om jag bekostat er pengar, branschen, men det är förhoppningsvis preskriberat nu? Hur som helst gav den “fria” tillgången till serier och film på nätet en öppning till ett annat intresse. Hamnade på glid i akademiska svängar ett tag innan jag förstod att film- och tv-branschen och skrivandet var vägen för mig. Den insikten tog mig till manusprogrammet vid Högskolan Dalarna och sedan ett par år tillbaka har jag varit verksam i Stockholm där jag bor med min sambo och son. 2023 debuterade jag som avsnittsförfattare på serien “Slutet på sommaren”. Jag skriver lite allt möjligt och har inte direkt en nisch på det sättet. Gärna om något brokigt människoöde och helst med ett stänk av svart humor, oavsett genre eller format. Hoppas bara att det jag skriver blir tillräckligt bra för att någon tycker det är värt att piratkopiera. pontus.edvinsson@gmail.com
Pontus Edvinsson
Jag är en skrivande regissör, skådespelare och radioproducent. I mitt yrkesliv rör jag mig i en salig blandning av pretentioner och trams vilket passar mig toppen. Skrivandet är mitt sätt att relatera till mig själv och omvärlden och minska distansen däremellan. Det är ett sätt att få utforska idévärldar, nutidshändelser och frågor jag har om världen. Det har tagit olika form genom åren, från scenkonst till att skriva fiktion för radio och TV under min utbildning på Stockholms Konstnärliga Högskola 2020-2023.
Förutom att växla mellan arbetsroller och medium varierar jag gärna genre och har skrivit allt från prosalyrik och drama till satir och sketcher. Under mina år på SKH djupnade även intresset för dokumentär research som grund till fiktion vilket var en av metoderna i mitt examensarbete som var ett ljuddrama; en dramakomedi om gruppterapi. Jag tycker särskilt mycket om att skriva dialog, vilket nog bottnar i min skådespelargrund och intresset för personregi. Jag har lång erfarenhet av improvisation vilket jag också använder mig av på olika sätt i mina processer; alla hantverk hänger ihop och berikar varandra enligt mig.
erikafilipsdotterboos@gmail.com 07364243337 instagram: b00sn
Erika Böös
Abdul Rahman Loufti
Flamboyant metalhead, hippie Muslim, positiv misantrop. Mina motsägningar blev min styrka då de gav mig ett nyanserat perspektiv på livet och som lärde mig att både se mig själv och världen genom andras ögon. I sin tur hjälpte detta mig att navigera de olika kulturer jag har vuxit upp i som ungdom samt att kunna passa in nästan varsomhelst som vuxen. Född och uppvuxen i Sidon, södra Libanon, spenderade jag en stor del av mina tonår i Saudi Arabien innan jag flyttade till USA där jag tog studenten. Efter fullgjord filmskola i Beirut flyttade jag till Sverige år 2011 för att vidare plugga och jobba inom film. Sedan dess har jag gått från jack of all trades till master of many inom filmbranschen. Nyligen slutförde vi en tv-serie där jag hade rollen biträdande producent och postproducent. Nu fokuserar jag på det kreativa för att jag vill bemästra idéutveckling och manus.
Jag får mycket inspiration av mitt liv som invandrare i olika länder, min religiösa uppväxt samt galna äventyr i kaotiska länder som Libanon. Denna bakgrund är en skattkista av historier som gör det lätt för mig att bygga fiktiva världar centrerat kring familjedrama, kulturkrock, coming-of-age berättelser, ockulta konspirationer, samt religösa och historiska mysterier. Ett brett omfång av berättelser som är lika djupa som breda tack vare den nyanserad perspektiv jag anammade genom livet vilket hjälper mig att dyka djupt i mina karaktärers psyke.
Jag har varit verksam scenkonstnär sedan 2015.
Det började som barn där jag skrev långa fantasifulla uppsatser i grundskolan till att skriva dagböcker när jag studerade i Australien. Men däremellan växte jag upp i diasporans Husby till föräldrar från Eritrea. Ända sedan barn har ett rättvisepatos legat i luften och det har därför präglat min identitet och mitt skrivande.
När jag väl började skriva poesi blev skrivandet därför mitt trollspö och mitt verktyg för förändring. I min uppväxt har storytelling alltid varit centralt. Man brukar säga att de som inte har mycket, har mycket att berätta. En viktig milstolpe kom 2015 när jag vann svenska mästerskapet i Poetry Slam, en bekräftelse på min förmåga att använda skrivandet som ett verktyg för förändring. Poesin tog mig till ut till världen men framför allt längre in i mig själv. Jag har haft äran att framföra min poesi på scener som Kungliga Dramaten, Friends Arena och internationellt i Oslo, Paris och Bogota. I dag frilansar jag inom spoken word och kreativt skrivande, och arbetar med skolelever för att ge dem verktyg att använda språkets makt. 2023 markerades en ny höjdpunkt i skrivandet med pjäsdebuten ”8 kvadrat” på Kulturhuset Stadsteatern. Pjäsen nominerades till BIBU Festivalen och hade den högsta beläggningen av alla föreställningar på Stadsteatern.
Jag säger detta i all ödmjukhet, men framför allt för att tala om att en helt ny stor majoritet för första gången gick på teater med den pjäsen. Jag brinner för teman som berör identitet, mellanförskap och den mänskliga erfarenheten, vilket drar mig till genrer som komedi, thriller och verklighetsbaserade berättelser. Min fascination för dessa teman började med Mathieu Kassovitzs "La Haine", som öppnade mina ögon för den europeiska förortens kontext. Inom svensk film inspireras jag av Tarik Saleh och hans verk som "Boy from Heaven". Tarantinos utdragna och vardagliga dialoger är en fröjd att beskåda och har präglat mitt skrivande. Genom min erfarenhet av poesi och teater har jag insett storytellingens kraft att förändra och förena. Att skriva för rörlig bild erbjuder en möjlighet att kombinera passionen för ord med visuella och auditiva element, vilket tillåter en djupare gestaltning av berättelser och karaktärer. Det öppnar dörrar för att nå en bredare publik och utforska perspektiv som sällan porträtteras rättvist i svensk film och TV.
ORD ÄR MAKT
Simon Matiwos
Jag heter Aida Wondimu, född 1994 i Stockholm. Jag växte upp i en lägenhet i ett villaområde med två föräldrar som jobbade med den väldigt sexiga genren ”världsmusik”. Som ett tonårigt emo tyckte jag att detta var fruktansvärt pinsamt och jag har i vuxen ålder fortsatt tycka att många alldagliga saker är pinsamma, bl.a att skriva den här texten. Som manusförfattare dras jag till komedier som bottnar i drama där just det pinsamma med att vara människa får ta plats. Jag gillar särskilt att grotta ner mig i teman som kvinnliga vänskaper och relationer, sexualitet och inte minst frågan om hur utanförskap påverkar alla dessa redan pissjobbiga delar av livet. Det finns mycket humor där. De senaste två åren har jag jobbat som manusförfattare och utvecklingsproducent på produktionsbolaget FLX, där jag fått äran att vara medförfattare till storyline för säsong 8, 9 och 10 av Solsidan och skrivit ett flertal avsnittsmanus till både Solsidan och SVTs Julkalender ”Snödrömmar”. Innan min tid på FLX gick jag en terminskurs i tv-manus på SKH och jobbade innan dess som redaktör på URs ungdomskanal ”Tänk Till”. Jag har sökt mig till Alma för att få tid att utforska min egen röst i skrivandet och förhoppningsvis skapa historierna jag själv saknat på skärmen.
Jag heter Niklas Gyberg Ivarsson, och arbetar som dokumentärfilmare, föreläsare och radiopratare. Jag är 30 år och kommer från Göteborg, men bor i Malmö. 2023 debuterade jag med en självbiografisk dokumentär som heter "Jävla Pappa". När jag skriver, eller gör film, så blir det oftast karaktärsdrivna berättelser om uppväxt, arv, utanförskap och ensamhet. Sådant som gör ont, och sådant som vi alla kan spegla oss i. Genre och form varierar. Andra saker jag har gjort är att studera till psykolog, och lifta halvvägs runt jorden. Varmt, Niklas GI niklas.g.ivarsson@gmail.com
Niklas Gyberg Ivarsson
Aida Wondimu
Nicole Khadivi
Jag föddes en måndagsnatt 1998 på Huddinge sjukhus. Pappa Amir såg till att hela mamma Heides förlossning förvarades inuti VHS-kassetter. I många år fortsatte min pappa filma, tills att han 2014 gick bort. Då gick jag igenom hans arkiv och insåg att jag inte kunde identifiera den familjedynamik han skildrat. Det var hans blick som styrde. Ibland kunde han ställa ifrån sig kameran, rullandes, och låta den agera ett tredje öga. Kameran såg det vi inte såg, men kunde inte se det vi såg. Denna upplevelse, i kombination med sorg, uppdagade intresset hos mig att reflektera kring hur jag kan porträttera perspektiv, upplevelser och framförallt stämningar med rörlig bild. Jag vände mig till fiktionen för att navigera gapet mellan dokumenterade berättelser och minnena av erfarenheter som omformas desto mer tiden passerar. Naturligt har intresset för att skildra familjedynamik växt fram, främst under dramagenren. Jag experimenterar med att hitta barnets perspektiv och gestalta dennes interna upplevelse av världen, i ständig relation till tid, minnen och omgivning. Så länge jag kan minnas har jag älskat att umgås med barn, av den enkla anledningen att de ännu inte förstår konsekvensen av tid. Jag föreställer mig att den första förlorande mjölktanden, är den första tidsmarkören ett barn upplever. Något försvinner, något uppstår, och så fortsätter det. I mitt huvud formas idéer genom glipor ur vardagslivet; en pulsvåg färdas från något som synes eller höres, t.ex. från ett objekt eller en person jag tidigare haft en relation till. Som att något för en endaste stund faller på plats, men inte har någon plats att falla på. Dessa lösryckta moment relaterar ofta till teman kring familj, klasskillnader, tillhörighet och det allra svåraste; mening. Jag har en masterexamen i Fri konst från Kungliga Konsthögskolan och jobbar idag både som konstnär och som filmskapare, där jag skriver och regisserar. Mina dagar skiftar mellan att stå i glas- och metallverkstaden, sitta vid skrivbordet och göra research-resor. nicolekhadivi@hotmail.com www.nicolekhadivi.com
Stella Pudeck
Jag heter Stella Pudeck. Mänskliga beteenden och absurda situationer är sånt jag gillar att utforska i mitt skrivande. Genom att sätta mina karaktärer i jobbiga sociala situationer försöker jag, gärna kryddat med humor, syna normer, maktförhållanden och kulturskillnader.
I min vardag uppmärksammar jag beteenden hos andra och målar upp förhöjda scenarion i mitt huvud som mitt konflikträdda jag måste hantera.
Det brukar oftast vara startpunkten i det jag skriver. Jag vill fortsätta fördjupa mitt skrivande och utforska genrer och teman för att kunna utveckla mina och andras idéer, individuellt och tillsammans med andra. Jag har studerat Estetik och Medie- och Kommunikationsvetenskap och har sedan min examen jobbat inom film och reklam, främst som produktionsassistent, men även kostym och casting. Förra året studerade jag Dramatik på Biskops Arnös folkhögskola. Året innan bodde jag i Köpenhamn och läste en praktisk filmkurs, det var då jag föll för manus.
Gabriel Gezaw
Jag är en 37-årig regissör som varit på utflykt i den svenska medelklassen i drygt 20 år nu. Vad som började i orten, gick via modebranschen, till inredningsbranschen för att sedan landa i ytlighetens heliga graal - reklambranschen. Den som vandrar genom klasser, lär sig ofta att den enda vägen är framåt. Mot bekräftelsen vid regnbågens slut. Inåt? Det har ingen valuta. Inåt ger varken nytt postnummer, ny bil eller lägenhet. Men insidan har ju en tendens att slutligen hitta ut, i mitt fall i samband med den specialbeställda vrålkommoden i Breccia Viola marmor till vårt nyrenoverade badrum. Jag och mitt regisserande behövde terapi. Så jag gjorde Mastern i film på HDK-Valand, där jag undersökte vad som egentligen händer med ett samhälle där alla jagar nya postnummer och nya bilar? Där byggde jag grunden för hela min filmiska praktik, och hittade olika frågeställningar kring individens moraliska förflyttningar i det nyliberala samhället.
Det resulterade i min examensfilm CITY FABLES, som vann bästa kortfilm på Greenpoint Filmfestival i NYC. Vad är egentligen individens sociala kostnad av att äga? Vad händer med våra mellanmänskliga relationer, när vi äger? Mitt liv har tagit mig från Addis Abebas kåkstäder, till förorten i Bergsjön, via medelklassens Linnéstan till överklassens Fiskebäck. Och om jag tycker mig se ett mönster, är det att där välståndet går upp - går samhörigheten, tilliten och kollektivismen ner. På ett personligt plan har frågan aktualiserats då hela mitt liv här i Sverige är sprunget ifrån min fars initiala jakt på välstånd. Beslutet att lämna familjegården i Etiopien för Sverige. 40 år senare, har både jag och mina föräldrar separerat och lever teoretiskt sett gott i sviterna av diverse husförsäljningar. Men bilden på väggen från familjegården i Addis, med drivor av gatans alla barn, svider extra mycket de korta stunder jag lyckas titta upp från Tinder. Pappa skall flytta tillbaka. Mamma kramar krampaktigt barnbarnen. Men jag är inte här för att berätta min personliga berättelse, som så många invandrare före mig blivit underkuvade till. Min bakgrund är inte det relevanta i berättelsen. Min bakgrund blir relevant först när den används som spegel i berättelsen om det nyliberala Sverige. Min resa genom klasserna har skett parallellt med den nyliberala omstöpningen av vår nationella identitet.
För 20 år sedan var nationens fredagsunderhållning spårvagnschauffören och arbetaren Rena Rama Rolf, som övergick till medelklassens Svensson Svensson, via jagets stora ceremoni IDOL, för att landa i överklassens Solsidan. Och precis som min pappa inte är samma person idag som när han började jakten på regnbågens slut, är heller inte svensken densamme som när Rena Rama Rolf förgyllde våra fredagar. Om detta måste jag berätta. www.gabrielgezaw.com
Björn Schagerström
Björn Schagerström heter jag och är skrivande regissör. Född 85 och uppvuxen i Mölndal strax utanför Göteborg. Efter att ha gått filmproduktionsprogrammet vid Högskolan Väst i Trollhättan startade jag, tillsammans med en klasskamrat, produktionsbolaget Bakåtkupad Film. Han som producent och jag som manusförfattare/regissör. Utöver att ha arbetat mycket med reklamfilmer har jag fokuserat på att utveckla mitt berättande inom fiktion genom att ha skrivit och regisserat flertalet kortfilmer. En av dem, Sömngångaren, finns att se just nu på SVT play. Min senaste kortfilm Huvudvärk med Torkel Pettersson och Amed Bozan i rollerna är med och tävlar i Fantasia International Film Festival i Montreal. Baserat på korfilmen har jag utvecklat en långfilmsidé tillsammans med en annan manusförfattare som har blivit uttagen att medverka i Frontières International Co-Production Market i samarbete med Marché du Film - Festival de Cannes. Det är en sci-fi-satir över konsumtionssamhället som utspelar sig i en alternativ värld.
Jag har nu på senare tid ägnat mig åt att utveckla min förmåga att skriva. Jag har studerat kurserna TV-serier och Karaktärsutvecklingsprocesser på SKH. Genremässigt tenderar jag att hamna i sci-fi eller crime fiction - blandat med komedi. Jag föredrar ”grounded sci-fi” där jag kan använda arenan och genren till att belysa och tydliggöra det bisarra i vår egen värld. Att på så vis parodiera och göra satir över vårt eget samhälle eller hur vi människor beter oss på olika sätt. Jag fastnar ofta för existentiella, samhällskritiska eller filosofiskt baserade teman. För mig är det viktigt att kombinera ett starkt tema med en genre eller berättarform som kan bredda målgruppen och nå ut till så många som möjligt. Varje berättelse ska bottna i något, men jag försöker alltid hitta det där lilla extra - som en ton eller visuellt grepp - som gör att det sticker ut.