Kodjo Akolor 

​

Hej! Jag är uppvuxen i en ort några mil utanför Stockholm som heter Vallentuna. Började jobba som Komiker 2005 och har gjort det sen dess. 2009 Började jag jobba med Radio på Morgonpasset I P3 och 2022 så det dags för mig att börja med något helt nytt som blev Alma. Under tiden som jag var på radion så har jag hunnit göra lita olika uppdrag inom tv. Allt från att programleda till att skådespela i mindre roller. Men jag har alltid varit intresserad av film och tv framförallt ser jag framemot att få lära känna nya idé skapare! Jag är en filmnörd som älskar precis alla typer av film... förutom skräck klarar inte av det. De teman som intresserar mig mest är nog allt från Blockbusters till koreanska thrillers som jag har uppskattat genom åren.

Elina Pahnke

​

En gång försökte en kille imponera på mig genom att säga att han inte hade någon tv hemma. Jag slutade prata med honom direkt. Jag älskar tv. Mina favoritminnen från barndomen är kopplade till att titta på tv. Min bästa vän och jag framför familjen Macahan. Min pappa som köpte revbensspjäll och potatissallad, skar itu en tomat och placerade på min tallrik för att imitera tallriksmodellen, medan vi tittade på Rederiet eller Robinson. 

Jag har arbetat som frilansjournalist sedan 2015 och främst skrivit för Sydsvenskan och Aftonbladet. Som journalist har jag försökt att skärskåda makten och studera det ideologiska skifte som skett under den här tiden. Det har jag bland annat gjort med hjälp av medieplattformen Kontext, som jag varit med och grundat. Jag tror på att tänka i grupp, och på att kollektivisera berättandet. Det är också därför jag vill arbeta med att skriva manus, eftersom det är en textform som levandegörs först i samspelet med andra. Jag dras till berättelser som utgår från en materiell verklighet, men som överdriver eller skruvar till den. Om jag i mitt arbete som journalist skildrat verkligheten som den är, och kommenterat den, har jag samtidigt en större längtan efter att förvrida den och omstöpa den. Där tror jag att fiktionen är avgörande, som en plats där drömmar kan vara möjliga. 

Michael Bekele

​

Mitt namn är Michael Bekele, född 1988 i Herrenberg, Tyskland. Jag är barn till min mor Zewditu Hailemariam, bror till min syster Asenet Bekele och barnbarn till min mormor Ferkan Ayele. Utan dem personerna och deras (o)avsiktlig, (o)frivillig och (o)sannolik påverkan på mig hade skrivandet aldrig funnits i mitt liv. När jag var runt 3 år flyttade vi till en liten by med runt 5 hundra invånare i sydvästra Tyskland. Mormor flyttade in med oss för att hjälpa till. Jag var besatt av min mormor, kvinnan som nästan alltid låg i sängen med en bok och jag, barnet som skrek “Etete, ambibi!” (“Mamma, läs högt för mig!”). När jag var runt 6 år gammal började jag förstå språkets makt och kraften i att skapa berättelser. För mina kompisar berättade jag historier om pirater som hade gömt sina skatter i skogen som vi sen letade efter i dagar. Jag berättade historier till min syster för att skapa en annan värld som vi kunde fly till när det blev stökigt hemma. Min egen fantasi blev min största och viktigaste vän. Men efter ett tag blev jag misstänksam på min vän och när jag var runt 15 år gammal började jag ställa krav. Fantasin kunde inte bara hjälpa mig med att fly ifrån mina problem, det var dags att den skulle hjälpa mig att faktiskt lösa dem. Hjälpa mig att känna pengar för familjen, hjälpa mig att bli en person som har tillgång till makt och trygghet. Den pragmatiska synen på livet tog mig till Handelshögskolan i Stockholm där jag fick min MSc inom nationalekonomi, en praktikplats på FN i New York och ett jobb som forskningsassistent på Handels i Göteborg med tanken att doktorera efter forskningsprojektets slut. Men det blev aldrig så. Fantasin om trygghet och makt visade sig att vara, för mig, väldigt ointressant och otillfredsställande. Under pandemin där de sista få spåren av den fantasin slutgiltigt dog, bemötte jag min gamla vän igen så som jag kände till den när jag var ett barn. Jag slutade ställa krav och accepterade oss båda två precis som vi var.

Teodora Berglund

​

Jag har arbetat med rörlig bild och berättande i olika format genom hela min professionella utveckling. Rörlig bild präglar min uppfattning av omvärlden. Att skapa drama var alltid mitt största intresset och ett solklart mål. Efter min gymnasieutbildning från Viktor Rydbergs Gymnasium i Sverige flyttade jag till Paris för att studera vidare. När jag avslutade min kandidat examen i Paris så fick jag ett uppdrag som festival koordination på på European Independent Film Festival i Paris som jag drev under ett år. Detta jobb tog mig vidare till att jobba som reklamfilms producent på Fred & Farid, en av de större och banbrytande agenturerna då. Från det jobbet började mitt intresse för att själv skapa film ta över och jag flyttade till London för att vidareutbilda mig på London Film Academy. Där fördjupade jag mina kunskaper i filmskapande och vad denna process innebär, från ide till manus till filminspelning och post produktion. Jag började regissera reklamfilmer för klienter som Nike, Harrods, Beaux Arts Magazine, Graff Diamonds bland flera. Jag har jobbat under mitt eget bolag och jobbat under representation av Acne London. Under denna tid skrev och regisserade jag även två kortfilmer som har blivit antagna till festivaler som Cannes Short Film Corner, New York Independent Film Festival, Palm Springs Film Festival, New Hope Film Festival och distribueras via Canal + Cine France, Amazon Prime och Itunes. När Covid slog till kände jag att detta var min möjlighet att stanna upp, gå djupare och gå tillbaka till skrivandet. Under denna period har jag utvecklat en dramaserie om den moderna kvinnligheten med titeln PLUS ONE, som såldes till NICE drama i Stockholm.

Jag har även sam-skrivit en Engelsk långfilm som är avklarad och har skickats ut till producenter med hopp om att kunna utveckla och finansiera den. Under Covid startade jag även ett konstprojekt under namnet Modern Madonnas som fokuserar på den förändrade kvinnliga rollen i dagens samhälle. Projektet har utvecklats både i bild form och podcast som jag gästar och producerar själv i samarbete med Acast. Podcasten kan avlyssnas på Acast, Spotify och Itunes. Projektet var en stark katalysator för mig och satte spår för det tema jag har utvecklat i de manus projekt jag nu jobbar med.
 

Bo - Göran Bodin

​

Jag heter Bo-Göran Bodin. Jag jobbar som producent på SVT:s dokumentärredaktion, där jag gör undersökande serier. Jag har arbetat i 20 år som grävande reporter på radio och tv och vunnit en massa olika priser. Tidigare jobbade jag inom sjukvården. Bland annat som distriktssköterska i Norge och på olika hjärtintensivavdelningar. Ett av mina tydligaste karaktärsdrag är att jag snöar in på saker. De senaste åren har det framför allt handlat om berättande i tv-drama och spelfilm. Jag vill skriva fiktion som är verklighetsnära. Om hur människor påverkas av extrema yttre faktorer och vad som händer när de måste välja mellan enbart dåliga ting. Jag vill skriva historier där stora går igen i det lilla, och lilla i det stora. Där arv och miljö skapar bojor och förutsättningar. Kort och gott, historier som säger något om vår tid - och den tafatta kampen att vara människa.

 

Kontakt: bo.goran.bodin@svt.se

Mille Bostedt 

​

Jag är en icke-binär skådespelare och performance konstnär som skriver för scen och film. Mitt behov att skriva kommer från att vilja gestalta transpersoner och queera berättelser. När jag skriver söker jag en ton i dialogen som är naturligt och organsikt men som därför tål utflippade och vågade historier. Jag är utbildad skådespelare på Teaterhögskolan i Stockholm (SKH) 2018-2021. Innan dess gick jag en utbildning i Politisk Scenkonst på Teater Tribunalen samt en kurs i dramatiskt skrivande på Södertörn. Jag har skrivit mestadels för scen. Under 2022 har jag turnerat med min monolog-föreställning ”Gud skapade människan och jag skapade kuken” som handlar om Michael Dillon, den första fransmannen som tog testosteron och gjorde en falloplastik operation. Den handlar också om med mig själv och mina erfarenheter av att vara en icke-binär transperson idag i relation till hans erfarenheter i början av 1900 talet. Utöver teatern har jag sedan 2017 skapat ett sci-fi dragperformace koncept ”Progressive Genitalia” som jag sedan turnerat med nationellt och internationellt till bla Chicago, Berlin, London och Aten. Progressive Genitalia är ett framtidsföretag som drivs av en professor som i en trestegsmetod designar och skapar dina dröm genitalier med hjälp av Bioteknik och CRISPR/cas9. Jag tycker det är spännande att jobba gränsöverskridande och vill låta tankar från performance och teatervärlden influera mitt skrivande för TV och film. Jag ser otroligt mycket fram emot att få djupdyka i mitt skrivande tillsammans med andra manusförfattare på Alma manusutbildning.

Ylva Hultén

​

När jag var liten började jag läsa och skriva sent, jag ritade bara. Men sen jag väl började har jag egentligen aldrig slutat – från Arbetet Västs sportredaktion till RMI Berghs skola på Riddargatan på mitten av 80 talet, först den ettåriga kursen för copywriting, sen scriptwriting, och vidare till reklambranschen och stora kampanjer, regi för reklam och rockvideos, och en kort vända in på drama innan jag av en slump fick vara med i kärnan kring första Expedition Robinson. Världens första Survivor. Mitt första tv projekt. En berättelse om människor, men lika mycket en skola i att lita på det oväntade och lära sig älska det. Sedan dess har jag arbetat med och utvecklat tv i alla former, och framförallt är det berättandet om människor och vad som händer dom, hur dom känner och beter sig, som är spännande. Att bli överraskad och få jobba med otroliga karaktärer – både framför och bakom kameran. Jag har arbetat med reality tv över hela världen, och är otroligt glad över möjligheten att nu få bättre verktyg för att arbeta med den dramatiserade berättelsen. Musik, reklam, reality, dokumentär, drama, underhållning – älskar man berättelser så vill man ju alltid lära sig fler sätt att förmedla dom. Jag älskar drama där jag lär känna individer, där jag kanske lär mig något, och där jag blir överraskad och underhållen. Vid sidan av tv projekten har jag de senaste fem åren arbetat ideellt som ledare i ungdomsföreningen Protus, en plats där tonåringar diskuterar livets stora frågor utan facit och utan att hamna i en debatt eller bli bedömda – precis som alla platser borde fungerar för att man skall utvecklas som människa och kreatör.

Jesper Huor 

​

Född i Berlin, DDR, 1975. Uppvuxen på Gärdet i Stockholm, studerade konst och litteratur, drömde om att bli konstnär, men blev journalist – vilket nog var tur för det gav mig möjligheten att utforska världar som låg långt från min egen vardag. 1999 publicerade jag mitt första reportage i DN.  Sedan dess har det blivit fyra böcker och nio dokumentärer för radio och tv. Och resor, framförallt utanför västvärlden. Jag har intervjuat talibaner i Afghanistan och utforskat ruinstäder i Syrien. Mina böcker handlar alla på ett eller annat sätt om den förföriska kraften i politiska drömmar, om utopiska illusioner – som kalifatet, den amerikanska supermaktens överlägsenhet eller det klasslösa samhället. Mina radiodokumentärer utspelar sig främst i Sverige; flera av dem berättar om män i slutna elitmiljöer som utnyttjat sina positioner för att bedra eller skända andra, men som avslöjats och fallit – som boktjuven på Kungliga biblioteket och den så kallade kulturprofilen. Jag fascineras av det sociala spelet om status och makt, av hur gränser förflyttas och det otänkbara plötsligt blir möjligt. Efter att ha arbetat med dokumentärt berättande i över tjugo år, på senare tid också som lärare i journalistisk på Stockholms universitet, känner jag en stark lust att ge mig in i fiktionen – att skriva för tv och film.

 

Foto: Rickard L Eriksson

Ida Janols

​

Som född och uppvuxen i en mindre håla utanför Örebro under det sena nittiotalet så har majoriteten av mitt liv spenderats på svensk mark. Men så länge jag kan minnas har jag älskat det engelska språket och det gjorde att jag vid första möjlighet flyttade utomlands för att plugga manusskrivande i Vancouver. När jag kom hem till Sverige igen så tog jag mig in i filmbranschen vid första chans och har sedan några år tillbaka arbetat inom post-produktion där jag fått lära mig hur manus blir tagningar, tagningar blir till klipp och vidare genom ljud, grade & vfx mot en slutfärdig produkt. Men mitt hjärta klappar fortfarande hårdast för skrivandet. Och historierna jag vill berätta leder mig alltid mot samma stig. Barnens. Barn får sällan möjligheten att välja sin vardag. De flesta får vad de behöver, men många befinner sig också i situationer där de bara försöker överleva vardagen och tvingas ta hand om eller bli utsatta för sina föräldrar. Barn är starka. Men vi har också en tendens att missförstå och fördöma beteenden hos dessa unga människor som försöker navigera i vad det är att vara människa. Min ambition är att skriva om barnen, för att förståelsen för dem ska öka och att vi ger dem en chans innan det är för sent. Men också för de vuxna som överlevde den barndomen. Samtidigt som jag aldrig vill glömma föräldrarnas perspektiv och den viktiga roll de har att spela. Och med Alma vill jag utmana min ambition för att kunna göra de på bästa vis.

Sara Khaledi

​

utexaminerad från Teaterhögskolan i Malmö 2020. Baserad i Malmö/Stockholm. Sedan min examen har jag främst jobbat som regissör och dramatiker för teatern, men har den senaste tiden rört mig mer mot film och tv i både regi och skrivande. I mitt skrivande rör jag mig ofta i allmänmänskliga teman placerade i komplexa situationer. Jag tycker om att leka med förskjutande och skiftandet av perspektiv i syftet att vrida och vända på sanningar om berättelsen som presenteras. Jag vill utmana publikens förväntningar på karaktärerna och berättelserna de möter, och i förlängning den värld vi lever i. Jag har störst erfarenhet av att skriva drama och komedi men har även ett stort intresse för psykologiska thrillers, magisk realism och hyperrealism.

​

sarkhaledi@gmail.com

Instagram: sara.khaledi

Andreas Kundler 

​

Jag är en 52-årig skådespelare, dramatiker och regissör som just nu är tjänstledig från min fasta tjänst på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Bakom mig har jag ett fyrtiotal roller på scenen och ett trettiotal på film och TV. Jag har själv regisserat ett tiotal föreställningar, skrivit ett antal pjäser och även givit ut tre ungdomsromaner på Rabén & Sjögren, de sistnämnda tillsammans med min medförfattare Lisa Linder. Innan scenskolan gick jag ett år på Journalisthögskolan i Stockholm vilket nog också märks i de föreställningar jag skrivit och satt upp. Ofta har de varit dokumentära och handlat om politiska och moraliska målkonflikter när det gäller klimat, migration, polarisering och teknikutveckling. Metoden har varit att hitta subjektiva berättelser som gestaltar motsättningar utifrån olika synvinklar och sen ställa dem mot varandra. Vill gärna fortsätta att utveckla detta arbetssätt i skrivandet för TV och film. Jag dras åt värme och försoning som sker mot alla odds snarare än kallt våld och obegriplig grymhet. Gillar Mare of Easttown, Falsk identitet, Boy from Heaven, dvs emotionella och varma berättelser som ramas in av en tydlig politisk kontext där inget är svart eller vitt. Men böckerna vi skrev är i en helt annan genre, urban fantasy. Jag älskar berättande som eggar fantasin och låter en ana det okända och kanske även det andliga. Stort fan av David Lynch.

Michael Lindgren

​

Jag heter Michael Lindgren. Jag är en medelålders man som bor i Årsta söder om Stockholm med en 10-årig dotter och en hamster. Jag är uppvuxen på Lidingö, som första barn till två egenföretagare. Mamma var kläddesigner och pappa hennes producent, typ. Jag fick sen två och en halv syster, enligt blodsregler. Har bott i olika delar av Stockholm hela mitt vuxna liv, Sumpan, Bagarmossen, Gärdet. Och nu i Årsta sedan 10 år. Rest en hel del - Västafrika, Chile, Kuba, USA– ibland längre perioder men aldrig bott någon annanstans på riktigt. Till yrket är jag en regissör, skådespelare och producent som mest har jobbat med humor i olika former. På tv, på scen och i film. Jag är en av grundarna av humorgruppen Grotesco och har också regisserat humorserier som Kontoret och Boymachine på TV4. På senare år har jag skapat SVT-programmen Premiärdatum Oklart, Svenska Nyheter, Herr Talman och IFS - invandrare för svenskar. Har skrivit mycket, men mest i grupp eller team om två. Jag har sökt Alma för att jag vill bredda och fördjupa mitt skapande, och hitta min egen röst i skrivandet. Och jag har på känn att den rösten inte är särskilt rolig, jag är nämligen djupt allvarligt och knastertorrt intresserad av samhälle, historia och politik. Hur världen fungerar, makt och psykologi. Inte minst Sveriges och Europas politiska verklighet, i en globaliserad mångkulturell tid. Där världen kanske redan är inne i ett nytt kallt krig. Sen kommer det nog ofta in lite drastisk humor i mixen. Och! Kanske bra att känna till att jag pratar mycket och gillar att diskutera och debattera. Och ibland kan upprepa mig och gå i baklås. Då kan man påminna mig om att jag skrivit det här. Safeword: Baklås.

Adam Lunneborg

​

(f. 1990, Sundsvall) Manusförfattare, producent och med-grundare av Carbs Film i Malmö. Jag är utbildad på mastersprogrammet för producenter vid SKH i Stockholm, där jag för närvarande är baserad. Som barn till två journalister så har jag lärt mig undersöka och vara nyfiken på allt som är nytt. Det är därför jag gör film - för att förstå människor och världen vi lever i. Jag tror att berättelser som gör det kommer ur samarbeten mellan människor med olika livserfarenheter. Därför har jag under mina tidigare studier undersökt kollaborativa kreativa processer och de verktyg som vi använder för att skapa tillsammans. Vid Alma ser jag fram emot att stärka mitt skrivande samt förmåga att initiera och utveckla projekt.

Foto: Sarah Olsson

Molly Nutley 

​

Jag har alltid haft en vild fantasi och en stark dragning till att berätta historier. När jag fick erbjudandet om min första roll som trettonåring kändes det som att en dröm gått i uppfyllelse. Jag hade visserligen bara tre repliker, men efter den dagen visste jag att det var skådespelare jag ville bli. Jag har alltid gillat att skriva. Det började med dagbok men övergick till mer berättelser om situationer och upplevelser i vardagslivet. Jag har alltid haft väldigt dåligt självförtroende kring mitt skrivande p.g.a. min dyslexi och därför haft svårt att se mig själv använda mig av det i arbetet. När jag 2016 blev ambassadör för hjälporganisationen PLAN International hamnade jag i en situation där jag fick möjligheten att utmana min osäkerhet.

Jag föreslog att jag kunde skriva och regissera en reklamfilm till deras kampanj för flickors rättigheter. Det var en väldigt spännande period som gav mig mersmak för både skrivandet och regin. Efter att kampanjfilmen ’För Flickan’ släpptes började jag jobba för FLX, på deras reklamavdelning. 2020 regisserade jag mitt första drama ”Håll andan” för TV4/Cmore. En ungdomsserie om ett gäng tonåringar som åker på sommarkollo. 2022 fick jag möjligheten att regissera mitt andra drama, ’Korridoren’ –

en ungdomsserie som utspelar sig kring Uppsalas studentliv där man får följa Jenny, en nyantagen psykologistudent som själv brottas med psykisk ohälsa. Under de senaste åren har jag jobbat parallellt som skådespelerska och regissör och det hoppas jag kunna fortsätta med. Jag gillar greppet att skildra relaterbara ämnen men att utnyttja möjligheten man har med film att placera det i en upphöjd värld för att kunna göra tittaren mer mottaglig, oavsett vilken genre det berör. Varför jag gillar att skriva till film och rörlig bild är att så många konstnärliga uttryck möts. Idéskapande, manus, regi, bildspråk, skådespeleri och musik sammanfogas till ett och strävar mot samma mål. Att ge tittaren en så stark upplevelse som möjligt.

Emma Pål Brunzell

​

Mitt namn är Emma Pål Brunzell och jag är en skrivande regissör. I mitt filmskapande vill jag gestalta vår omedelbara samtid därför tar mina berättelser ofta avstamp i vår populärkultur eller sociala medier.

En inramning jag gillar att använda för att porträttera vår tids mellanmänskliga relationer och universella känslor.

Jag är relativt självlärd men har också studerat filmskapande; filmlinjen på Sundbybergs Fhsk (2013-2014), Baskurs i film på SKH (2014-2015) och senast Att skriva för TV-säsong på SKH (2023).

Jag har också gjort två framgångsrika kortfilmer - "Punani Steam" (2021) och

"På din Story" (2019). Just nu utvecklar jag min långfilmsdebut "Paradise" som produceras av B-Reel Films.

​

Maria Sveland

​

Utbildad radiojournalist på Stockholms Dramatiska Högskola och jobbade i många år på Sveriges Radio och SVT tills jag debuterade med romanen ”Bitterfittan” 2007. Den väckte stor uppmärksamhet och debatt och plötsligt var jag en offentlig person som alla hade en åsikt om. Det var en märklig erfarenhet som jag varit tvungen att förhålla mig till alltsedan dess. Efter det tog jag tjänstledigt från radion och började skriva på heltid. Ett år blev till sexton år och ett antal romaner, reportageböcker, krönikor, dramatik, fler ungar, skilsmässor och äktenskap. Klass, kön och sexualitet är teman jag gång på gång återkommer till i såväl mitt litterära som journalistiska arbete. Har länge velat skriva för film och teve men inte riktigt vetat hur, var och när jag ska börja. Alma känns precis som den utbildning jag letat efter och det känns otroligt kul att tillsammans med andra få utveckla hantverket.

​

mariasveland@gmail.com

Philippe Tempelman

​

Min pappa kom till Sverige från Algeriet via Frankrike i slutet av 70-talet. Några år senare köpte han en av Uppsalas första VHS-spelare. Kanske inte för att han älskade film – utan för att han älskade att äga ”det senaste”. För att finansiera det senaste så arbetade min mamma som sekreterare på barnpsykologen på Akademiska sjukhuset. Där vågade hon inte berätta för sina kollegor om den två våningar höga, kromade videoapparaten som tronade hemma i vardagsrummet. Psykologerna var säkra på att hemvideo var en given väg till “fördärv och korrupt ungdom”.

 

När jag blev gammal nog att till fullo uppskatta filmens tjusning så blev det en portal från tonårens ändlösa dötid. Jag närmade mig den fördomsfritt och urskillningslöst. Snart hade jag sett allt i den lokala videobutiken – från “Saló” till “Bloodsport”.

 

Att göra film förespeglade mig dock aldrig att vara ett legitimt yrkesval och jag föreställde mig en framtid som formgivare. Under mitt första år på Beckmans Designhögskola så hade vi en filmkurs. Med en gnutta tur och nybörjarens välsignade ignorans så lyckades jag, tillsammans med två vänner, vinna ett prestigefullt pris i Cannes. Det blev en aha-upplevelse – film sammanfattade alla mina intressen. Sedan avslutad examen har jag arbetat internationellt som regissör för reklamfilm, musikvideo och kortfilm.

 

Med åren har jag insett att för att få filma de historier som är relevanta för mig så behöver jag forma dem själv. Mitt skrivande berör ofta teman som utanförskap, klass, barndom och ett uppluckrat välfärdssamhälle. Ambitionen är att en dag författa och regissera något förföriskt nog att fördärva nästa generation av ungdomar.

Astrid Tobieson Menasanch

​

Jag är spansk/svensk dramatiker, regissör samt utbildad skådespelare. Jag regi och dramatikerdebuterade år 2012 med min pjäs “Men det skulle ni aldrig våga” på Orionteatern i Stockholm. Min teater brukar beskrivas som social och politisk, jag jobbar ofta med en poetisk dimension samt tycker att humorn är oumbärlig för berättandet. Sedan min debut har jag skrivit (och regisserat) ett femtontal pjäser för större institutionsteatrar som Riksteatern och Kulturhuset Stadsteatern, länsteatrar runt om i Sverige samt för de fria scenerna. I urval:

Min pjäs “Nattpassage” blev utvald till flertalet internationella teaterfestivaler däribland Amsterdam Fringe Festival, New York Fringe festival och Ellas Crean i Madrid. Den ingår också som studiematerial på Universitetet Lasalle i Singapore under blocket “politisk teater”. “När Baba faller i poolen är kl. 23:47” (Kulturhuset Stadsteatern i Husby), publicerades av det spanska konstinstitutet och prisades för sitt utvecklande språk och belysande av samtidens konflikter. Den satiriska enmansmusikalen “Club Janzon” valdes ut till Scenkonstbiennalen 2022 som en av Sveriges tio bästa scenkonstföreställningar (i ett urval om två år). Den handlade om Stockholms dåvarande finansregionråd Irene Svenonius och hennes resa till att bli en av Ulf Kristerssons närmsta medarbetare. Scener och texter var baserade på hennes instagramkonto. För TV har jag senast varit dramaturg på serien $TREAM$ för SVT. Utöver mina pjäser har jag skrivit artiklar för Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Aftonbladet, Sveriges Radio samt nu senast även för ETC. De har främst kretsat kring Europas inskränkning av yttrande och åsiktsfriheten de senaste tio åren med Spanien som absolut huvudfokus. Jag har alltid bott mellan två länder: Sverige och Spanien. Mitt skrivande har blivit till i spänningen mellan språken, i oväntade uttryck och min förmåga att se humorn i konflikter gör att mörka berättelser lyfter och får luft. Nu längtar jag efter filmen.